...och hittar helt fantastiska GULDKORN!!
Denna förmiddag hittade jag denne unge man, spelandes något vackert och rytmiskt. Det måste ses/lyssnas på: det säger mer än vad man med tusen ord kan beskriva.
Lyssna och njut.
Najs, va, folks?
söndag 17 februari 2008
lördag 16 februari 2008
Böckerna äro beställda
Efter ett velande hit och dit så fick jag till beställningslistan enligt följande:
Rasrisk - Mattias Gardell
Finn din egen saga - Per Clemensson
Iliaden - Homeros
Odysséen - Homeros
Att leka med elden: sekternas värld - Karl-Erik Nylund
Myternas historia - Karen Armstrong
Jag sade att jag är en sucker för faktaböcker. ;)
För övrigt kan jag rekommendera Karen Armstrongs biografi "Genom den trånga porten" som handlar om hennes 7 år i kloster, dit hon valde att gå när hon var 17 år. Ett rysligt liv med självspäkelse och selfdenial som huvudmål.
NU är det dags för tevesoffan. ;)
Tata folks!
Rasrisk - Mattias Gardell
Finn din egen saga - Per Clemensson
Iliaden - Homeros
Odysséen - Homeros
Att leka med elden: sekternas värld - Karl-Erik Nylund
Myternas historia - Karen Armstrong
Jag sade att jag är en sucker för faktaböcker. ;)
För övrigt kan jag rekommendera Karen Armstrongs biografi "Genom den trånga porten" som handlar om hennes 7 år i kloster, dit hon valde att gå när hon var 17 år. Ett rysligt liv med självspäkelse och selfdenial som huvudmål.
NU är det dags för tevesoffan. ;)
Tata folks!
Jag är sugen på böcker
...jag har redan hyllmetrar med böcker jag inte läst ännu, men ändå kan jag inte låta bli att söka nya. Det är som vore det ett gift. Jag har så många intressen, att jag inte kan låta bli att hänge mig åt nya läsvärda och intressanta böcker. Och då pratar vi inte om romaner, ty det är inte riktigt min stil. Jag gillar mer faktaböcker, facklitteratur och biografier, kantig som jag är.
Och just nu är jag sugen på att skaffa mig Eddan. (Jo... den är skönlitterär. Även solen har sina fläckar... hehe...) Jag kan bara inte bestämma mig om jag skall ha den äldre, poetiska Eddan eller Snorris prosaiska dito... Hjälp mig någon som är bra på området.
Bästaste dyermaker gillar den på engelska, och det är möjligt att det är ett vackrare språk, men det är inte mer lättläst, så jag tror att jag satsar på en svensk version.
Snart skall jag lägga mig och fortsätta läsa om kvantfysik... även den boken på engelska, vilket inte gör det... lättare... :)
Mustasch ackompanjerar mig denna afton. Om det är vågrörelser eller partiklar vet jag inte... men energi är det iaf. :)
Tattelitaaaaaa, folks!
Och just nu är jag sugen på att skaffa mig Eddan. (Jo... den är skönlitterär. Även solen har sina fläckar... hehe...) Jag kan bara inte bestämma mig om jag skall ha den äldre, poetiska Eddan eller Snorris prosaiska dito... Hjälp mig någon som är bra på området.
Bästaste dyermaker gillar den på engelska, och det är möjligt att det är ett vackrare språk, men det är inte mer lättläst, så jag tror att jag satsar på en svensk version.
Snart skall jag lägga mig och fortsätta läsa om kvantfysik... även den boken på engelska, vilket inte gör det... lättare... :)
Mustasch ackompanjerar mig denna afton. Om det är vågrörelser eller partiklar vet jag inte... men energi är det iaf. :)
Tattelitaaaaaa, folks!
Det är jag och Martha Stewart
Mja... det känns väl kanske lite överdrivet att säga att det är hon och jag, med tanke på
att jag varken tycker det är KUL att laga mat eller har suttit i fängelse. Men jag har iaf plockat ut en liten grön- och rotsakslåda ur ugnen och den står och skall svalna innan jag kan äta den. Så här ser den ut.
Idag blev det mer gorgonzola i, men jag glömde löken... hur kan man bara göra ett sånt fatalt misstag? Nåja, den blir säkert god iaf. Skall bli spännande att se hur det smakar med det rökta flingsaltet som jag hittade när jag stod och botaniserade p
å Coop igår... Någon som provat det?
Jag kan botanisera bland varuhyllorna hur länge som helst. Att exv Zeta gjort en jättegod citronolivolja visste jag sedan länge (den kan jag också rekommendera), men nu såg jag att det kommit en ny smaksatt rapsolja, och det tycker jag är mycket mer intressant. Vid tillfälle skall detta givetvis provas. Det rökta flingsaltet fick räcka för smaklökarna. For now.
Nu blir det tevemiddag.
CyaL8er, folks!
att jag varken tycker det är KUL att laga mat eller har suttit i fängelse. Men jag har iaf plockat ut en liten grön- och rotsakslåda ur ugnen och den står och skall svalna innan jag kan äta den. Så här ser den ut.Idag blev det mer gorgonzola i, men jag glömde löken... hur kan man bara göra ett sånt fatalt misstag? Nåja, den blir säkert god iaf. Skall bli spännande att se hur det smakar med det rökta flingsaltet som jag hittade när jag stod och botaniserade p
å Coop igår... Någon som provat det?Jag kan botanisera bland varuhyllorna hur länge som helst. Att exv Zeta gjort en jättegod citronolivolja visste jag sedan länge (den kan jag också rekommendera), men nu såg jag att det kommit en ny smaksatt rapsolja, och det tycker jag är mycket mer intressant. Vid tillfälle skall detta givetvis provas. Det rökta flingsaltet fick räcka för smaklökarna. For now.
Nu blir det tevemiddag.
CyaL8er, folks!
fredag 15 februari 2008
En väntan på dubbelt gott
...det är precis vad ja
g har just nu. I ugnen står en rotsaksgratäng, spetsad med gorgonzola (jag råkade ta fel ost i affären - det skulle ju vara parmesan för fasen... haha... men det blir säkert supergott med den lätt mögliga osten också). Till detta skall det serveras italienskt Filonebröd, ett av de godaste bröd jag smakat, faktiskt.
När maten är klar skall jag ge mig iväg till min goda väninna S som skall massera mig. Dubbelt gott alltså. Den här gången begår vi inte misstaget att äta först. Sist låg vi i salongen som döda sillar av mättnad och kunde inte ge oss på någon massage på ett par timmar. :)
Har jag tur så läser inte frk S bloggen innan jag kommer och då kan jag här och nu avslöja att jag har köpt en presang till henne för att hon fyllde år för några dagar sen.
Tills jag skall ge mig av lyssnar jag på Blood, Sweat & Tears, slår in paketet och njuter av doften från gratängen.
Trevlig fredag, folks!
g har just nu. I ugnen står en rotsaksgratäng, spetsad med gorgonzola (jag råkade ta fel ost i affären - det skulle ju vara parmesan för fasen... haha... men det blir säkert supergott med den lätt mögliga osten också). Till detta skall det serveras italienskt Filonebröd, ett av de godaste bröd jag smakat, faktiskt.När maten är klar skall jag ge mig iväg till min goda väninna S som skall massera mig. Dubbelt gott alltså. Den här gången begår vi inte misstaget att äta först. Sist låg vi i salongen som döda sillar av mättnad och kunde inte ge oss på någon massage på ett par timmar. :)
Har jag tur så läser inte frk S bloggen innan jag kommer och då kan jag här och nu avslöja att jag har köpt en presang till henne för att hon fyllde år för några dagar sen.
Tills jag skall ge mig av lyssnar jag på Blood, Sweat & Tears, slår in paketet och njuter av doften från gratängen.
Trevlig fredag, folks!
Jag har dragit en vinstlott!
Åtminstone är det så det känns när man kommer tillbaka från tandläkaren och allting är BRA! Inga hål, inga fyllningar som behöver bytas ut, inga andra krusiduller. När han sade att allting var bra, så ropade jag "YEEEY!!" högt.
Jag tror att jag har världens bäste tandläkare för övrigt. Trots att han är privattandläkare, så försöker han inte hitta fel som inte finns, för att tjäna pengar.
Jag var glad som en speleman och kramade till och med om min käre dentist. Han blev nog lite halvt generad... men det är ju bara sån jag är. Kramig mot goa människor.
När jag insåg att jag inte skulle behöva lägga flera tusen på vidare behandlingar, så körde jag direkt och satte sprätt på 500 kronor på husgeråd och mat. Kändes riktigt kul, faktiskt. ;)
Och en sak till: eftersom jag gillar designmöbler blev jag überförtjust när jag såg att de hade gjort om i väntrummet. Numera står det bl a Lamino-stolar där, designade av Yngve Ekström. Sämre stolar kan man sitta i när man väntar!
Tjohoo, folks!
Jag tror att jag har världens bäste tandläkare för övrigt. Trots att han är privattandläkare, så försöker han inte hitta fel som inte finns, för att tjäna pengar.
Jag var glad som en speleman och kramade till och med om min käre dentist. Han blev nog lite halvt generad... men det är ju bara sån jag är. Kramig mot goa människor.
När jag insåg att jag inte skulle behöva lägga flera tusen på vidare behandlingar, så körde jag direkt och satte sprätt på 500 kronor på husgeråd och mat. Kändes riktigt kul, faktiskt. ;)
Och en sak till: eftersom jag gillar designmöbler blev jag überförtjust när jag såg att de hade gjort om i väntrummet. Numera står det bl a Lamino-stolar där, designade av Yngve Ekström. Sämre stolar kan man sitta i när man väntar!
Tjohoo, folks!
torsdag 14 februari 2008
Jag fick en alla hjärtanspresang idag...
...av min alldeles underbara arbetskamrat M. Men herregud vilken presang... haha... egentligen ville jag inte ha den, men man kan ju bara inte säga nej. Vad jag fick? En påse chips, för att hon vet att jag är svag för det. Men jag som varit så duktig den senaste tiden och motionerat och inte ätit något sånt skräp? Håhå jaja. Jag öppnade påsen på jobbet och började bjuda... sen tog jag hem den och fortsatte med att äta ur den hemma. Jag käkade nog en 125 gram ur jävelpåsen, men sen slängde jag resten.
Nu sitter jag här med ett dåligt samvete... dock tänker jag råda bot på det imorgon. Då blir det friska tag på jävelmotionscykeln.
...och just det... håll tummarna för mig imorgon förmiddag. Jag skall till tandläkaren... *rrrrrrryyyyser* På kvällen blir det dock massage, så dagen kommer att avslutas bra. Jag har lovat goda väninnan S (som masserar mig) att fixa någon middag till oss. Vad det blir har jag inte den blekaste om just nu. Men det löser sig efter tandläkarbesöket. Jag tar ett bekymmer i taget. ;)
Sweet dreams, folks!
Nu sitter jag här med ett dåligt samvete... dock tänker jag råda bot på det imorgon. Då blir det friska tag på jävelmotionscykeln.
...och just det... håll tummarna för mig imorgon förmiddag. Jag skall till tandläkaren... *rrrrrrryyyyser* På kvällen blir det dock massage, så dagen kommer att avslutas bra. Jag har lovat goda väninnan S (som masserar mig) att fixa någon middag till oss. Vad det blir har jag inte den blekaste om just nu. Men det löser sig efter tandläkarbesöket. Jag tar ett bekymmer i taget. ;)
Sweet dreams, folks!
En stilla undran
Jag är ibland något av en språkfascist, en prettolingvist.
Jag har under ett par års tid funderat över en sak:
Vem är det som började med att använda sig av den tilläggsfras som är fullständigt onödig och som dessutom låter fruktansvärt dum?
Vilken fras? Jag skall ge några exempel:
"Den är god, är den."
"Jag är glad, är jag."
"Det luktar gott, gör det."
"Den var blommig, var den."
"Det gjorde susen, gjorde det."
...ja, ni fattar. Och denna företeelse har jag inte lagt märke till förrän för ett par, tre år sen. Jag tror att det är en tämligen ny "åkomma". Men vem sjutton började med den?
De som använder sig av denna tilläggsfras, hör de verkligen inte hur illa det låter? Eller använder de den bara för att det skall förstärka den fras den är ett tillägg till?
Om någon har några bra svar på dessa frågor eller bara synpunkter på mitt inlägg, får ni gärna höra av er.
...eller som de där som använder tilläggsfrasen skulle säga: "Det vore kul att höra ifrån er, vore det." ;)
That's all for now, folks!
onsdag 13 februari 2008
Det diskuteras...
...om barn föds onda. Jag skulle vilja gå ännu längre och ställa frågan om chefer föds onda? Jag börjar tro det.
Iaf tror jag att de föds till klantskallar, ty dabbar sig gör de i tid och otid. Jag vet ingen av mina arbetskamrater som dabbar sig så som min chef gör, åtminstone.
Föds chefer till narcissister? Eller byggs det upp under vägen? Föds de in i en känsla av maktfullkomlighet?
Är chefernas tro också medfödd, dvs den tro på att om man visar att man inte mår bra, så är det en svaghet?
Känner nämna personer att anställda som säger sin mening och står upp för vad de tycker, är obekväma rakt av, utan att ta sig en funderare över vad det är de anställda säger?
GILLAR chefer nepotism? Anser de det vara åkejj sådär, bara?
Kan chefer säga: "förlåt"?
Sist men inte minst... är de födda att älska folk med brunnäsor?
Jag bara undrar, folks!
Iaf tror jag att de föds till klantskallar, ty dabbar sig gör de i tid och otid. Jag vet ingen av mina arbetskamrater som dabbar sig så som min chef gör, åtminstone.
Föds chefer till narcissister? Eller byggs det upp under vägen? Föds de in i en känsla av maktfullkomlighet?
Är chefernas tro också medfödd, dvs den tro på att om man visar att man inte mår bra, så är det en svaghet?
Känner nämna personer att anställda som säger sin mening och står upp för vad de tycker, är obekväma rakt av, utan att ta sig en funderare över vad det är de anställda säger?
GILLAR chefer nepotism? Anser de det vara åkejj sådär, bara?
Kan chefer säga: "förlåt"?
Sist men inte minst... är de födda att älska folk med brunnäsor?
Jag bara undrar, folks!
söndag 10 februari 2008
Jag måste bara få dela med mig...
...av ett av de coolaste banden nånsin som är Blood, Sweat & Tears.
Här är ett smakprov på dem... men det är inte deras låt, utan Donny Hathaways, som också är en ruskigt bra soulartist, men som tyvärr alldeles för få brytt sig om att lära "känna".
Låten med Blood, Sweat & Tears kommer från plattan
Child is Father to the Man
Här är Hathaways originalversion av samma låt, som kommer från plattan
Extension of a Man
Det är dags att soula upp er, folks!
Här är ett smakprov på dem... men det är inte deras låt, utan Donny Hathaways, som också är en ruskigt bra soulartist, men som tyvärr alldeles för få brytt sig om att lära "känna".
Låten med Blood, Sweat & Tears kommer från plattan
Child is Father to the Man
Här är Hathaways originalversion av samma låt, som kommer från plattan
Extension of a Man
Det är dags att soula upp er, folks!
Kom och skriv mig det på näsan!
Minns ni Hedvig (spelad av Birgitta Andersson) i "Från A till Ö"? Hon som dansade med sin sopkvast medan hon sjöng frasen ovan? Jag tror att hon träffat på en sån därn hemsk amateurpsykolog och försökte med sin sång skrämma henom på flykten varje gång hen dök upp...
Vad hon egentligen sjunger är:
Försök komma och skriva mig på näsan, om du kan, så får du dina fiskar vändstekta i stekpannan!
Alla har vi en inneboende amatörpsykolog, men den bör användas försiktigt, snyggt och vid utvalda tillfällen. Det innebär bland annat att man inte skriver folk på näsan med sina psykologiska "kunskaper" om personen. Speciellt om det är så att man inte känner vederbörande, utan bara tror sig känna henom.
Att skriva folk på näsan och klappa dem på huvudet är det värsta som finns.
Jag tror att vi är överens om detta. Ändå sker det varje dag.
Innan du drygar dig med ett psykologiskt "kunskapsdravel" - tänk efter vad det är du kommer att sända ut.
Rrrrogntudjuuu, folks!
Som om jag inte skulle
kunna så enkla saker.
Jag bara frågar?
Kom och skriv mej det på näsan,
kom och skriv mej det på näsan,
kom och skriv mej det på näsan
den som vågar!
Vad hon egentligen sjunger är:
Försök komma och skriva mig på näsan, om du kan, så får du dina fiskar vändstekta i stekpannan!
Alla har vi en inneboende amatörpsykolog, men den bör användas försiktigt, snyggt och vid utvalda tillfällen. Det innebär bland annat att man inte skriver folk på näsan med sina psykologiska "kunskaper" om personen. Speciellt om det är så att man inte känner vederbörande, utan bara tror sig känna henom.
Att skriva folk på näsan och klappa dem på huvudet är det värsta som finns.
Jag tror att vi är överens om detta. Ändå sker det varje dag.
Innan du drygar dig med ett psykologiskt "kunskapsdravel" - tänk efter vad det är du kommer att sända ut.
Rrrrogntudjuuu, folks!
lördag 9 februari 2008
Jag längtar inte efter att resa egentligen...
...men när man surfar och ser bilder som dessa, så kan jag inte annat än önska mig iväg, en vecka eller två.
Det tål att sägas att det finns annat än bara strand på dessa platser - fantastiska undervattensupplevelser liksom landupplevelser - men dessa strandbilder är ljuvliga.
Om man hade äckligt mycket pengar, skulle man välja...
Iofs kunde jag isf lika gärna åka till Irland, Island eller Påskön. Eller Nepal.
...OM jag nu skulle åka nånstans, that is. :)
Dream on, folks!
Det tål att sägas att det finns annat än bara strand på dessa platser - fantastiska undervattensupplevelser liksom landupplevelser - men dessa strandbilder är ljuvliga.
Om man hade äckligt mycket pengar, skulle man välja...
Maldiverna... eller...
Mauritius.... eller...
Seychellerna?
Iofs kunde jag isf lika gärna åka till Irland, Island eller Påskön. Eller Nepal.
...OM jag nu skulle åka nånstans, that is. :)
Dream on, folks!
En ny stjärna på min himmel
.jpg)
Väcktes upp ur soffkoman av telefonen. Efter att ha lagt på luren såg jag med ett kvarts getöga på London Live på TV2 utan att ha något ljud på. Jag blev lite fascinerad av en kille i dreads som direkt förde tankarna till bästaste M:s son under den tid han hade sådana. Jag skruvade upp ljudet och gillade det jag hörde.
Killen heter Newton Faulkner och låten jag hörde kan man se här!
Detta är dock inte den version han framförde på teve - där han stod ensam med sin gitarr, spelade och sjöng.
Hans hemsida finns till beskådande här. Hoppas ni gillar detta, så som jag gör.
Ibland har man tur och snubblar över trevliga saker sådär, bara.
Föraktande
Tidigare idag, och ända sedan i tisdags, så stod den där och stirrade föraktfullt på mig.
Men nu är det jag som tittar föraktfullt på den.
Jag talar om min motionsjävelcykel. HAH! Den fick sig en timmeslång runda idag. Så fick även jag.
Det känns rätt så härligt nu. ;)
Soffkoman är inget att skämmas över framåt kvällningen när jag tar den.
Sweat on, folks!
Men nu är det jag som tittar föraktfullt på den.
Jag talar om min motionsjävelcykel. HAH! Den fick sig en timmeslång runda idag. Så fick även jag.
Det känns rätt så härligt nu. ;)
Soffkoman är inget att skämmas över framåt kvällningen när jag tar den.
Sweat on, folks!
Kalla mig gärna romantiker
Jag bara älskar blommor. Nu snackar jag inte benjaminfikus, doftdracena eller yuccapalm. Nej, jag pratar om mormorsblommor. Porslinsblommor - hoyor - av alla de slag. Gardenior. Jasminer. Tazetter. Jo, jag vet att pelargoner och begonior också tillhör mormorsblommorna, men de är inte riktigt min grej. Men ta en titt på denna underbara bild av ranunkel, som jag tror kommer att bli nästa inredningsblomma. Jag tror inte att den helt kan konkurrera ut en fantastisk blomma som orkidén, men var sak har sin plats, liksom.
Jag pratar även om prunkande trädgårdar... trädgårdar som inte har symmetriskt planterade rabatter, utan där det ser ut som om det växer vilt och det blommar i stort sett hela sommaren. Dofterna... färgerna... Rosor som växer ikapp med stockrosor längs väggar. Blommor som tävlar om praktfullhet, men som istället kompletterar varandra: pioner, ranunkel, tulpaner, jasmin, gardenia, fingerborgsblomma, näva och hortensia.
Tänk en härlig berså av syréner... att få sitta där och dricka sitt morgonkaffe en tidig försommardag...
Jag bara älskar bukettarrangemang av äldre slag... Såna där man plockar vad man har i trädgården och "smäller ihop" det i en vas, så att man kan få njuta all denna prakt inomhus också. Kolla de här bilderna (som ju är målningar, men de visar ändå på hur vackert det kan vara...)
Åååhh... vad jag längtar tills jag har ett eget litet hus där jag kan börja sprida ut blommor till höger och vänster! :)
Det kan få bli mitt bidrag till att göra världen till en vackrare plats.
That's all for now, folks!
Jag pratar även om prunkande trädgårdar... trädgårdar som inte har symmetriskt planterade rabatter, utan där det ser ut som om det växer vilt och det blommar i stort sett hela sommaren. Dofterna... färgerna... Rosor som växer ikapp med stockrosor längs väggar. Blommor som tävlar om praktfullhet, men som istället kompletterar varandra: pioner, ranunkel, tulpaner, jasmin, gardenia, fingerborgsblomma, näva och hortensia.
Tänk en härlig berså av syréner... att få sitta där och dricka sitt morgonkaffe en tidig försommardag...
Jag bara älskar bukettarrangemang av äldre slag... Såna där man plockar vad man har i trädgården och "smäller ihop" det i en vas, så att man kan få njuta all denna prakt inomhus också. Kolla de här bilderna (som ju är målningar, men de visar ändå på hur vackert det kan vara...)
Åååhh... vad jag längtar tills jag har ett eget litet hus där jag kan börja sprida ut blommor till höger och vänster! :)
Det kan få bli mitt bidrag till att göra världen till en vackrare plats.
That's all for now, folks!
torsdag 7 februari 2008
Soffkoman tog mig idag till...
...den halvrabiata Anna Skippers "Du är vad du äter". Killen i programmet fick reda på att när han kom hem väntade en överraskning.
...och när han kom hem fick han sig verkligen en överraskning. Vardagsrummet med dess gosiga soffa hade bytts ut mot ett gym med riktigt fina pryttlar.
VARFÖR händer sånt inte MIG? Då hade det inte varit någon återvändo. Jag tror jag ringer Anna direkt och frågar om hon vill sponsra mina gymplaner... Nåväl... om "revva" min inte är alltför öm, så tror jag att jag skall ta mig en jävelrunda på jävelmotionscykeln imorgon. Och om vädret tillåter så tänker jag ta en härligt, styrkande promenad.
Och idag var det handläggarmöte för lilla mormor. Det blev som jag misstänkte: hon får inte bo på något äldreboende. Än. Det spelar ingen roll att hon är på sitt 86:e år - hon är för "duktig" och för "klar i knoppen" för att få plats på äldreboende. Vart tog välfärdssamhället vägen? Vi pratar om generationer av gamla som byggt upp det vi idag har... och de får inte själva välja om de vill få det tryggt och bra? Någon annan skall sitta och avgöra detta...?! En kan ju tycka att det borde vara en mänsklig rättighet att få ett tryggt och bra liv, men icke.
Annars har dagen varit bra. Solen har skinit och det har känts som vår i luften. Och det är kanske inte konstigt att det känns vårigt - både vintergäck och snödroppar står i full blom, och påskliljorna syns med hela 20+ cm i trädgårdarna. Det är en märklig "vinter" detta.
Igår ringdes det ifrån min tandläkares högkvarter. "Det är dags." Bara dessa tre ord ifrån fel person kan få kalla kårar att rulla uppför min rygg, rakt in i hårfästet. Fredagen den 15:e skall jag sitta i den där nya, ergonomiska, überjävliga stolen igen. Varför, oh varför, har de ersatt den gamla med en stol utan armstöd som m
an kan krama?! Istället ligger jag där och vrider mina fötter i cirklar medan jag samtidigt flätar ihop händerna och kramar dem så hårt att knogarna vitnar.
Ja, jag har tandläkarskräck.
Men på någon vänster lyckas jag ändå samla mig och gå dit, även om jag i nuläget umgås med tankar på orsaker att slippa gå dit... skjuta upp det ett tag. Men det är bara att ta tjuren vid hornen.
Imorgon är jag ledig och tänker ta hand om mitt hem. Jag förstår inte hur jag lyckas få till ett slagfält på bara några dagar. Nå, det är nog ganska lätt att stöka till en liten lägenhet, helt enkelt. Eller så har jag små nissar som ställer till det när jag sover. Eller är jag månne en inkarnation av Jeanne D'ark?
Nu - småsmurfande, sen - sängen. Men det tar nog några timmar än.
Tata, folks!
...och när han kom hem fick han sig verkligen en överraskning. Vardagsrummet med dess gosiga soffa hade bytts ut mot ett gym med riktigt fina pryttlar.
VARFÖR händer sånt inte MIG? Då hade det inte varit någon återvändo. Jag tror jag ringer Anna direkt och frågar om hon vill sponsra mina gymplaner... Nåväl... om "revva" min inte är alltför öm, så tror jag att jag skall ta mig en jävelrunda på jävelmotionscykeln imorgon. Och om vädret tillåter så tänker jag ta en härligt, styrkande promenad.
Och idag var det handläggarmöte för lilla mormor. Det blev som jag misstänkte: hon får inte bo på något äldreboende. Än. Det spelar ingen roll att hon är på sitt 86:e år - hon är för "duktig" och för "klar i knoppen" för att få plats på äldreboende. Vart tog välfärdssamhället vägen? Vi pratar om generationer av gamla som byggt upp det vi idag har... och de får inte själva välja om de vill få det tryggt och bra? Någon annan skall sitta och avgöra detta...?! En kan ju tycka att det borde vara en mänsklig rättighet att få ett tryggt och bra liv, men icke.
Annars har dagen varit bra. Solen har skinit och det har känts som vår i luften. Och det är kanske inte konstigt att det känns vårigt - både vintergäck och snödroppar står i full blom, och påskliljorna syns med hela 20+ cm i trädgårdarna. Det är en märklig "vinter" detta.
Igår ringdes det ifrån min tandläkares högkvarter. "Det är dags." Bara dessa tre ord ifrån fel person kan få kalla kårar att rulla uppför min rygg, rakt in i hårfästet. Fredagen den 15:e skall jag sitta i den där nya, ergonomiska, überjävliga stolen igen. Varför, oh varför, har de ersatt den gamla med en stol utan armstöd som m
an kan krama?! Istället ligger jag där och vrider mina fötter i cirklar medan jag samtidigt flätar ihop händerna och kramar dem så hårt att knogarna vitnar.Ja, jag har tandläkarskräck.
Men på någon vänster lyckas jag ändå samla mig och gå dit, även om jag i nuläget umgås med tankar på orsaker att slippa gå dit... skjuta upp det ett tag. Men det är bara att ta tjuren vid hornen.
Vart tog armstöden vägen?
Imorgon är jag ledig och tänker ta hand om mitt hem. Jag förstår inte hur jag lyckas få till ett slagfält på bara några dagar. Nå, det är nog ganska lätt att stöka till en liten lägenhet, helt enkelt. Eller så har jag små nissar som ställer till det när jag sover. Eller är jag månne en inkarnation av Jeanne D'ark?
Nu - småsmurfande, sen - sängen. Men det tar nog några timmar än.
Tata, folks!
Idag är en viktig dag...
...kanske inte för er andra på samma vis som för min mormor. Lilla mormor ringde igår och berättade att hon idag skulle träffa några handläggare från kommunen där hon bor. Hennes framtid ligger i deras händer, kan man säga.
Mormor har till slut kommit fram till att hon vill flytta till ett äldreboende, eftersom hon dels känner sig otrygg att bo själv, dels för att hon känner sig ensam. Och hon tycker att det är bättre att flytta dit medan hon är vid sina sinnes fulla bruk, än att göra det när (om) hon blivit förvirrad.
Men hon berättade igår att en sjuksköterska på konvalecenshemmet (vilket i detta fall är ett äldreboende) sagt att hon är för BRA för att bo på ett äldreboende!!!!! Men tjena. Hon är på sitt 86:e år!!! Vad skall till för att man skall få flytta in på ett sådant hem, då? Nej, mormor kissar inte ner sig. Nej, mormor är - tack och lov - inte förvirrad. Nej, mormor försöker inte rymma hemifrån. Ja, mormor ser det som om hon är en belastning om hon trycker på sitt trygghetslarm, därför gör hon det inte. Ja, mormor KAN laga sin mat själv. Ja, hon har mycket jävlar anamma.
Men hon vill flytta till ett hem innan hon blivit förvirrad. Och för att hon skulle känna sig mycket tryggare. Ganska självklara argument, tycker jag.
Vill de - handläggarna - bara ha människor på hemmet som är en jättebelastning? Stackars personal!
Det lär inte bli kul att bli gammal. Möjligen skulle man starta ett eget äldreboende nu och handplocka personal, så att man vet att man får det bra när man blivit så pass att det är dags att flytta in på ett sådant hem.
Håll tummarna för lilla mormor, folks.
Mormor har till slut kommit fram till att hon vill flytta till ett äldreboende, eftersom hon dels känner sig otrygg att bo själv, dels för att hon känner sig ensam. Och hon tycker att det är bättre att flytta dit medan hon är vid sina sinnes fulla bruk, än att göra det när (om) hon blivit förvirrad.
Men hon berättade igår att en sjuksköterska på konvalecenshemmet (vilket i detta fall är ett äldreboende) sagt att hon är för BRA för att bo på ett äldreboende!!!!! Men tjena. Hon är på sitt 86:e år!!! Vad skall till för att man skall få flytta in på ett sådant hem, då? Nej, mormor kissar inte ner sig. Nej, mormor är - tack och lov - inte förvirrad. Nej, mormor försöker inte rymma hemifrån. Ja, mormor ser det som om hon är en belastning om hon trycker på sitt trygghetslarm, därför gör hon det inte. Ja, mormor KAN laga sin mat själv. Ja, hon har mycket jävlar anamma.
Men hon vill flytta till ett hem innan hon blivit förvirrad. Och för att hon skulle känna sig mycket tryggare. Ganska självklara argument, tycker jag.
Vill de - handläggarna - bara ha människor på hemmet som är en jättebelastning? Stackars personal!
Det lär inte bli kul att bli gammal. Möjligen skulle man starta ett eget äldreboende nu och handplocka personal, så att man vet att man får det bra när man blivit så pass att det är dags att flytta in på ett sådant hem.
Håll tummarna för lilla mormor, folks.
onsdag 6 februari 2008
Möte med det okända
Efter en sedvanlig soffkoma efter jobbet vaknade jag upp till "Möte med det okända" på TV4+. Jag är ledsen om jag låter fullständigt überkritisk och skeptisk till programmet, men vilken humbug!
Jag har sett ganska många program i serien - det är inte så att jag följer den, men ibland trillar jag bara in i programmet på onsdagar - och efter att ha tittat på dagens avsnitt känns det som om de varit tvungna att komma upp med nya idéer, tvingats vara lite innovativa när det kommer till vad programmet skall innehålla för att locka tittare. Idag var en fortsättning på förra veckan... Och tramset tog verkligen priset.
"Jag ser jättemånga barn... jag har aldrig sett så många barn..." säger ett "medium" medan hon står i någons kök... när hon sen kliver in i ett annat rum säger hon: "det är så många barn! Det är minst 10-15 st."
...tycker hon det är oöverskådligt många barn? Hon har definitivt inte jobbat på dagis. Eller tittat ut från mitt köksfönster varje rast skolan intill har, då elever står inne på vår gård och röker, snusar, spottar, klottrar och you name it.
Den här gången var det inte bara ett "medium" utan tre. Man skulle tydligen känna vikten av hur svårt det här fallet var. Det sades att det var en präst nån gång under 1800-talet som härjade tillsammans med hur många andar som helst. Det var ett virrvarr av andar som bara... kom i en strid ström från underjorden... Jomenvisst. Och det växer guld på min ena hoya i vardagsrummet...
Under programmets gång så knatade Terry Evans omkring utomhus och sade att allting fanns i någon cirkel... och sen gick han in igen. Samtidigt stod det nån kvinna och "rensade" något hem, och ytterligare en tredje flummade i något annat dito.
Ett ganska pinsamt gäng
Slutligen bildade de ring i ett kök eller vardagsrum för att de skulle ha bort denne arge, aggressive prästliknande man som varit ond mot barn... De höll hand och blundade, och medan en talade ett tag lyssnade de andra, och sedan fortsatte näste man på storyn som den första börjat på... osv... tills någon sade det förlösande: "jag känner att han börjar släppa ilskan"... och de andra sedan biföll och sade att han var på väg mot ljuset...
Jag vet inte om jag skall bli förtvivlad över den dåliga kvaliteten, arg över att de spiller människors tid eller garva åt hela historien. Eller skall jag rent av gratulera dem till att lyckas ha fått till en idé som gjort att tittarsiffrorna kanske höjdes 0,15 procentenheter?
Förströelse på låg nivå är det iaf.
Nåväl... nu skall den cyniska Muminen dra sig tillbaka igen. Det här var mest en betraktelse av kvällens program på teve.
Au revoir, folks!
Jag har sett ganska många program i serien - det är inte så att jag följer den, men ibland trillar jag bara in i programmet på onsdagar - och efter att ha tittat på dagens avsnitt känns det som om de varit tvungna att komma upp med nya idéer, tvingats vara lite innovativa när det kommer till vad programmet skall innehålla för att locka tittare. Idag var en fortsättning på förra veckan... Och tramset tog verkligen priset.
"Jag ser jättemånga barn... jag har aldrig sett så många barn..." säger ett "medium" medan hon står i någons kök... när hon sen kliver in i ett annat rum säger hon: "det är så många barn! Det är minst 10-15 st."
...tycker hon det är oöverskådligt många barn? Hon har definitivt inte jobbat på dagis. Eller tittat ut från mitt köksfönster varje rast skolan intill har, då elever står inne på vår gård och röker, snusar, spottar, klottrar och you name it.
Den här gången var det inte bara ett "medium" utan tre. Man skulle tydligen känna vikten av hur svårt det här fallet var. Det sades att det var en präst nån gång under 1800-talet som härjade tillsammans med hur många andar som helst. Det var ett virrvarr av andar som bara... kom i en strid ström från underjorden... Jomenvisst. Och det växer guld på min ena hoya i vardagsrummet...
Under programmets gång så knatade Terry Evans omkring utomhus och sade att allting fanns i någon cirkel... och sen gick han in igen. Samtidigt stod det nån kvinna och "rensade" något hem, och ytterligare en tredje flummade i något annat dito.
Ett ganska pinsamt gäng
Slutligen bildade de ring i ett kök eller vardagsrum för att de skulle ha bort denne arge, aggressive prästliknande man som varit ond mot barn... De höll hand och blundade, och medan en talade ett tag lyssnade de andra, och sedan fortsatte näste man på storyn som den första börjat på... osv... tills någon sade det förlösande: "jag känner att han börjar släppa ilskan"... och de andra sedan biföll och sade att han var på väg mot ljuset...
Jag vet inte om jag skall bli förtvivlad över den dåliga kvaliteten, arg över att de spiller människors tid eller garva åt hela historien. Eller skall jag rent av gratulera dem till att lyckas ha fått till en idé som gjort att tittarsiffrorna kanske höjdes 0,15 procentenheter?
Förströelse på låg nivå är det iaf.
Nåväl... nu skall den cyniska Muminen dra sig tillbaka igen. Det här var mest en betraktelse av kvällens program på teve.
Au revoir, folks!
Jag har världens underbaraste arbetskamrater!
Det är ingen nyhet för mig, jag har vetat om det länge. Men idag blev jag påmind om det igen.
Efter att ha strosat omkring på jobbet hela dagen mol allena, började arbetskamraterna dyka in runt 15.00. En av dessa, K., hade med sig en bukett inslagen i papper till mig. När jag öppnade den såg jag att det inte var mindre än 10 vita och 10 lila tulpaner med ginst emellan... Vilken makalöst vårig bukett! Först fattade jag ingenting... jag satt där som en fågelholk när K kom med blommorna till mig... Men sen sade hon att de var jag värd för att jag hjälpt henne så mycket med att fylla i papper, schemaprogram mm, mm, när hon varit tjänstledig för att ha hjälpt svärdottern som knall och fall blivit halvt förlamad. Jag sade lite förnärmat att "det är ju mitt jobb"... Men jag blev naturligtvis riktigt glad och kramade om henne och sade tacktacktack!!
Inte buketten jag fick, men min är lika vårig :)
Visserligen ställer jag alltid upp för mina arbetskamrater och fixar och trixar och försöker lösa saker när det dyker upp något problem. Men inte förväntar jag mig att de skall bli så glada att de ger mig blommor...! Dock är det välkommet. Oväntat, men välkommet. :)
När jag kört hem ifrån jobbet och stod här med alla attiraljer i porten insåg jag att jag glömt mina lägenhetsnycklar på jobbet... Gudars skymning. :) Jag ringde på hos grannen som har extranycklar, men hon var givetvis inte hemma. Det är tur att mobilen är uppfunnen och att man hade en sådan till hands. Jag ringde till jobbet och de bekräftade att nycklarna låg där. Då erbjöd sig en arbetskamrat, A., att komma med dem hem till mig.
Ja... jag kan skatta mig lycklig som har så fina arbetskamrater. Jag sitter här, varm i hjärtat och med ett leende på läpparna och känner mig så glad.
Jag uppskattar dem verkligen!
Efter att ha strosat omkring på jobbet hela dagen mol allena, började arbetskamraterna dyka in runt 15.00. En av dessa, K., hade med sig en bukett inslagen i papper till mig. När jag öppnade den såg jag att det inte var mindre än 10 vita och 10 lila tulpaner med ginst emellan... Vilken makalöst vårig bukett! Först fattade jag ingenting... jag satt där som en fågelholk när K kom med blommorna till mig... Men sen sade hon att de var jag värd för att jag hjälpt henne så mycket med att fylla i papper, schemaprogram mm, mm, när hon varit tjänstledig för att ha hjälpt svärdottern som knall och fall blivit halvt förlamad. Jag sade lite förnärmat att "det är ju mitt jobb"... Men jag blev naturligtvis riktigt glad och kramade om henne och sade tacktacktack!!
Inte buketten jag fick, men min är lika vårig :)Visserligen ställer jag alltid upp för mina arbetskamrater och fixar och trixar och försöker lösa saker när det dyker upp något problem. Men inte förväntar jag mig att de skall bli så glada att de ger mig blommor...! Dock är det välkommet. Oväntat, men välkommet. :)
När jag kört hem ifrån jobbet och stod här med alla attiraljer i porten insåg jag att jag glömt mina lägenhetsnycklar på jobbet... Gudars skymning. :) Jag ringde på hos grannen som har extranycklar, men hon var givetvis inte hemma. Det är tur att mobilen är uppfunnen och att man hade en sådan till hands. Jag ringde till jobbet och de bekräftade att nycklarna låg där. Då erbjöd sig en arbetskamrat, A., att komma med dem hem till mig.
Ja... jag kan skatta mig lycklig som har så fina arbetskamrater. Jag sitter här, varm i hjärtat och med ett leende på läpparna och känner mig så glad.
Jag uppskattar dem verkligen!
tisdag 5 februari 2008
Supertisdagen
Såg på nyheterna att det idag är supertisdagen, vilken är den dag då amerikanerna går till valurnorna i primärval, och utgången av detta brukar ofta visa på vilka två kandidater det är som får gå till presidentvalet. Detta val tycker jag är lite spännande. Inte supertisdagen, utan hela valetablissemanget. Med tanke på vilken syn på människan jag har, så kan jag inte låta bli att hoppas och faktiskt tro att det blir en demokratisk seger. Och kandidaterna är oerhört intressanta på den sidan. Om Obama vinner får USA en färgad president. Coolt! Undrar hur den fortfarande inte helt rumsrena Södern skulle ta det? KKK månde bäva... haha!! Och sen har vi H Clinton, som ju är... kvinna. Om hon vinner... ja... det skulle vara ännu coolare. Mellan dessa två kandidater är det oerhört jämnt just nu. Må bäste man, eller kvinna, vinna!
På den republikanska sidan leder McCain över Romney. Namn som jag hoppas bara kommer att försvinna ut ur folks medvetande, pga det jag skrev ovan. Jag gillar inte när man har så trång syn på människan som jag finner nuvarande republikanske presidenten G W Bush ha. Få presidenter har väl gjort så stor skada som denne man. Jag pratar inte bara om kriget i Irak, utan om hur mycket skit han gjort för bland annat stamcellsforskning mm. Det känns som att kastas tillbaka hundra år i tiden. Och inte nog med det. Detta dravel om Gud i tid och otid? Jag vet att USA är ett tämligen kristet land, men låt oss åtminstone få en president som inte försöker pracka på folk en tro på Gud.
Kan tillägga att jag inte är ateist, men jag är en agnostiker. Dock väljer jag själv att ta reda på det jag behöver för att veta om Gud finns eller inte. Jag gillar inte när man skall bli övertalad. Då blir jag helt enkelt motvalls kärring!
Låtom oss iaf hoppas på att oavsett vilken president USA får, så skriver denne/denna på KYOTOavtalet så fort hen svurit presidenteden.
Men förut
om denna supertisdag i politikens tecken, så är det ju även fettisdag i svullandets tecken. Själv har jag lyckats stoppa i mig en fastlagsbulle för ett par veckor sen, men nu är det svångremmen som gäller. Jag vill ner de där 4 kg som jag lagt på mig sen i somras. Och som den vegetarian jag är, så har jag väl inget emot att käka mer grönsaker... däremot kommer jag att sakna brödet. ;)
Men ni andra - låt er väl smaka!
Nåväl... jag har kaffe som väntar på att bli uppdrucket, och sen väntar duschen.
På återseende senare under dagen, folks! Och håll tummarna för den starkaste demokratiske kandidaten.
På den republikanska sidan leder McCain över Romney. Namn som jag hoppas bara kommer att försvinna ut ur folks medvetande, pga det jag skrev ovan. Jag gillar inte när man har så trång syn på människan som jag finner nuvarande republikanske presidenten G W Bush ha. Få presidenter har väl gjort så stor skada som denne man. Jag pratar inte bara om kriget i Irak, utan om hur mycket skit han gjort för bland annat stamcellsforskning mm. Det känns som att kastas tillbaka hundra år i tiden. Och inte nog med det. Detta dravel om Gud i tid och otid? Jag vet att USA är ett tämligen kristet land, men låt oss åtminstone få en president som inte försöker pracka på folk en tro på Gud.
Kan tillägga att jag inte är ateist, men jag är en agnostiker. Dock väljer jag själv att ta reda på det jag behöver för att veta om Gud finns eller inte. Jag gillar inte när man skall bli övertalad. Då blir jag helt enkelt motvalls kärring!
Låtom oss iaf hoppas på att oavsett vilken president USA får, så skriver denne/denna på KYOTOavtalet så fort hen svurit presidenteden.
Men förut
om denna supertisdag i politikens tecken, så är det ju även fettisdag i svullandets tecken. Själv har jag lyckats stoppa i mig en fastlagsbulle för ett par veckor sen, men nu är det svångremmen som gäller. Jag vill ner de där 4 kg som jag lagt på mig sen i somras. Och som den vegetarian jag är, så har jag väl inget emot att käka mer grönsaker... däremot kommer jag att sakna brödet. ;)Men ni andra - låt er väl smaka!
Nåväl... jag har kaffe som väntar på att bli uppdrucket, och sen väntar duschen.
På återseende senare under dagen, folks! Och håll tummarna för den starkaste demokratiske kandidaten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
