Så här har ni aldrig hört den förut...

Liiite inponerad blir man ju allt. ;)

Måndag

På morgonens nyheter tog de upp en sak som jag och bästaste M pratade om igår: religiösa sekter. Den här gången handlade det om den superkonservativa sekten Maranata, där man bedriver undervisning - ja till och med skola - och det utan läroplan! Det finns ingen som helst insyn i deras undervisning heller. Dessutom tror de på barnaga...

Det är ju självaste den att det skall få gå till på det sättet under tjugohundratalet!

Alla andra skolor granskas minutiöst (och med all rätt, naturligtvis), men dessa verkar bara ha slunkit igenom hela systemet, om jag förstod det hela rätt.

Oh well, jag har egna bekymmer att tänka på. Och just nu tenderar de att göra hela himlen tjock av svarta moln.

Men jag kommer över den här omgången moln också.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag fick ett infall att åka till IKEA och handla brödformar idag. IKEA har för övrigt den förmågan att pracka på mig saker jag inte visste att jag behövde, eftersom jag inte visste att pryttlarna fanns. :)

Vårt lokala varuhus visar allt det IKEA står för: för det mesta finns alla grejor med i förpackningen, men när man väl påbörjat så kan man inte avsluta. Och mellan början och slut är man mest... förvirrad. Hela varuhuset är omändrat och jag tappar lokalförmågan fullständigt när jag är där nu. Till slut fick jag fråga en anställd hur jag hittade till kassorna. Det är ett fantastiskt smart drag att släppa in folk i denna labyrint som tvingar dem att titta på precis ALLT som finns i varuhuset. Vi snackar Försäljningsidé De Luxe.

Efter besök på nämnda varuhus tog jag mig till COOP och handlade ingredienserna till Bajsa Bra Brödet som jag fått för mig att jag skall prova på att baka. Man bara smäller ihop ingredienserna, delar smeten i två delar, lägger delarna i varsin brödform och slänger in dem i ugnen 1,5 timmar. Det verkar alldeles för enkelt för att vara sant.

Under mitt varuhusäventyr kände jag att jag mådde tjyvens. Huvudvärk, illamående och yrsel och när jag kom hem försökte jag att inte tänka på det genom att sätta mig i solen och läsa boken jag just håller på med: "Myternas historia" av Karen Armstrong. Men det blev inte bättre och jag fick ställa in massagen. Trist, men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag har hunnit med att sova ett par timmar på min alltför sköna soffa, och snart vankas det mozzarella hittepåpizza. Denna vecka tog jag mig friheten att äta precis vad jag känner för, för att i nästa vecka på brännet igen. Jag inbillar mig att jag då inte kommer att vara sugen på fel mat längre och dessutom intalar jag mig att jag kickat igång förbränningen ytterligare. ;)

Nu... Pizza.
Cya, folks!

Fredagsblogg

Ledig dag till mitt förfogande. Jag har funderat över vad jag skall fylla den med. Bara det här med att fundera över vad jag skall fylla den med gör att hela mitt hjärta ler. Jag älskar att inte ha en massa inplanerat. Jag har iofs en massage inplanerad, men det är inte förrän framåt kvällningen. Och innan dess skall jag göra mat till både mig och min goda vän S, massörskan. Vi brukar käka tillsammans och sitta och snacka över middagen innan massagen påbörjas. Supernajs. Jag funderar över om jag skall göra lasagne eller pumpasoppa. Det beror lite på om hon skall massera i morgon också - då kan hon inte lukta vitlök eller alltför mycket lök.

Men från nuet fram till middagsbestyren har jag hela dagen för mig själv. Tvättmaskinen är igång, men den sköter sig själv. Eventuellt drar jag en runda med dammsugaren. Men det är bara eventuellt. Jag vet ju inte om jag känner för det lite senare, och nu är det kanske lite för tidigt för att mina grannar skall uppskatta det där... Kanske jag påbörjar operation Utrensning? Jag är allt lite sugen på att gå igenom lådor mm och slänga lite skit. En annan sak jag fnular på att göra är att ändra om i min stringbokhylla som hänger vid datorn... jag hittade ett hemma hos-reportage i IKEAs senaste "Family"-tidning och blev ytterst förtjust i hur någon hade lyckats göra ett "rutmönster" av sina pocketböcker. Jag tyckte det var både snyggt och praktiskt, eftersom man utnyttjar utrymmet i bokhyllan maximalt. Fler böcker lär ju få plats.


Annars kan jag, om jag inte känner för att göra de sakerna bara slacka... ligga i min LC4 och tänka på alla kuligheter som skall hända i sommar och längre framåt hösten. Följande saker är inplanerade; Sweden Rock Festival, Burg Herzberg Festival, Tolgstock och Den Leende Geten. I höst blir det Jesus Christ Superstar på Malmöoperan.

En eloge till den som gör denna flyer!
Mycket snygg!

Sweden Rock Festival behöver knappast någon vidare presentation.

Burg Herzberg är en av Europas största Hippie Conventions och ett av de mest avslappnade ställen på jorden. Där dansar folk barfota i sina batikkläder och med bjällror runt hand- och fotleder. Det är ett virrvarr av människor - vuxna och barn - hundar, hippiesar som säljer kakor, skön musik och marknadsstånd. Mottot är "Peace, man." Ett besök där kan verkligen rekommenderas.


Tolgstock är en endagsfest där man behöver en personlig inbjudan för att få vara med. Evenemanget infaller varannat år. Man betalar in en slant och får då en välkomstdrink, mat, underhållning och en fantastisk upplevelse. Varje Tolgstock har sitt tema, förra gången var det ett västerntema och eldsjälarna som håller i festivalen hade byggt upp palisader mitt inne i skogen. Där fanns saloon, indianer, cowboysare, tipis och... Dolly Parton! :) Detta är ett evenemang jag ser mycket fram emot, inte minst är jag spänd av förväntan vad det blir för tema denna gång.


Den Leende Geten är ett mini Burg Herzberg, kan man väl säga. Mysigare än så blir det inte! Varje sommar håller Leende Geten tre tillställningar med olika inriktningar, men med folkmusik som grundtema. På dagen uppträder olika musiker på en liten scen utomhus, medan folk sitter på sina filtar under ett helt underbart träd som ger skugga för de flesta. På kvällen flyttar uppträdena in i en stor lada, men utanför finns det en eld som man sitter runt och där brukar olika häftiga jam uppstå. Det brukar bli helt magiskt.
Mat och både alkoholhaltiga och icke alkoholhaltiga drycker finns att köpa för en tämligen billig peng. Man måste dock vara medlem för att få medverka eller närvara. Medlemskap kan lösas i... "dörren"...? ;) Det är otroligt billigt och i priset ingår tältplats. Skall ni besöka denna folkmusiktillställning rekommenderas myggstift starkt om man nu inte vill bli uppäten, vill säga.
Vilka teman de olika Leende Getenfesterna har i år vet jag inte, men det spelar ingen roll; oavsett vilken inriktning dessa har är de supermysiga!

Jesus Christ Superstar är musikalernas musikal om ni frågar mig. Presentation är överflödig, men Ola Salo spelar Jesus i denna uppsättning på Malmöoperan. För mig är det mest en bonus. Vad jag tycker är viktigare är vem som spelar Judas, eftersom jag tycker att "Heaven on their Minds" är en fantastisk låt som kräver en röstresurs utan motstycke.


Nåväl... nu kallar tvätten på mig.
Stay tuned eller nåt, folks.

Dagens platta: Plastic People med Birth Control

Avdelning fåglar/pjoddar/fyle

Igår satt jag länge och väl och lyssnade på fågelläten på SR:s hemsida. (Hör du det, Cuby? Jag tränar inför skogsutflykten du lovade mig för ett tag sen.) ;)
Närå, jag försökte identifiera vad det var för fåglar som väcker mig om nätterna. Tidigare har det i de träd som finns i anslutning till vårt hyreshus funnits stora bon gjorda av skator - som jag antar är fåglarnas byggingenjörer eftersom de bygger i flera våningar - men dessa har tagits bort, och jag antar att det är för att folk blivit irriterade på dessa otroliga skränanden som skator ju medför. Vad som sedan hänt är att det stora trädet på innergården belamrats av någon form av kråkfågel, och jag ville därför identifiera vad det var för slags fåglar. Jag har bara kunnat se siluetterna av dem i skymning och gryning. Under dagtid verkar de vara borta.

Jag identifierade dem via SR:s fågelläten som kajor. Ett träd innehållande en hel koloni av sådana. Oftast sitter de där på natten, helt tysta och verkar sova. Men så fort någon slår igen en bildörr eller om något annat skrämmer upp en av dem, så börjar den föra ett jämrans liv, vilket naturligtvis fortplantar sig till de andra i flocken. Efter 20 sekunder tystnar de alla och verkar somna om - tills nästa ljud skrämmer dem. Sen håller det på sådär, tills jag blir gråhårig och vill gå ut med ett hagelgevär.
[Plötsligen känns det som om Cuby absolut inte vill ha med mig på fågelsafari.] ;)



Och det här med fåglar, förresten. Det är ingen överdrift att säga att det vid mitt jobb finns hundratals kråkfåglar - kråkor, kajor och råkor - framför allt i gryning och skymning. Var de håller hus dagtid har jag inte den blekaste om. Men på morgonen när alla lyfter ifrån de stora träden, så blir det nästan svart på himlen och ett förbaskat liv. Och det känns som om man är med i en Alfred Hitchcockfilm... Lite olycksbådande känns det allt när alla flyger omkring och bildar ett stort, svart moln både på morgon och kväll, då de kommer tillbaka för att sova.
Nu skall jag villigt erkänna att jag inte har varit framme och kollat exakt vad det är för kråkfåglar som sitter i träden. Men svart blir det. Och evinnerligt många siluetter.

Sista bloggen för månaden

...blir det troligen nu. Bloggandet har för övrigt legat nere en tid. Jag har inte funnit rätta känslan för att skriva. Sen känns det ibland som om mina vardagstrivialiteter inte är så intressanta för folk att läsa, kanske.

Nåväl... En glädjande nyhet för mig själv, såhär på måndagsmorgonen. Jag ställde mig på vågen och hade slagit min delmålsvikt med ett kilo. Och det på en vecka kortare tid än utsatt. Yeeeeyy!! Jag hade bestämt mig för att gå ner 2 kg på fyra veckor. Istället blev det 3 kg på tre veckor. Jag är stolt över mig själv. Nu skall jag sätta nästa mål. Om det blir ett tillfälligt slutmål vet jag inte... men jag har bara 2 kg kvar att gå ner innan jag når förra sommarens matchvikt. Jag skulle ju hemskt gärna vilja gå ner 2,5 kg till efter det, men ja... jag vill inte sätta den pressen på mig själv. Man skall ju leva också! :)

Denna veckas bästa kompis! :)

Fredagen ägnades åt dekadens. Bästaste M kom hit, sen mötte vi upp denne man ihop med ett gäng andra glada medborgare på en av stans mysigaste krogar. Egentligen skulle jag ju inte festa till det, utan bara hänga med på krogen och sen inget mer... men det blev att jag hängde med på livebloooos. Och jäklars vad trevligt jag hade! Det är en underdrift att säga att jag är glad när jag partajar loss. Bästaste P var också där, och jag tror att vi burnade in sulmärken på linoleummattan på dansgolvet. Antagligen var det där och då jag sprang av mig ett extra kilo. :)

Nej fasen, inga sorger vilar här!

En fråga som aktualiserades i lördags var: Varför, oh varför, är det så gott att käka skräpmat "dagen efter"? Jag lyckades stå emot det hela dagen, men framåt kvällen blev det en stor, inbakad falafel med blandad vitlöks- och stark tomatsås. Yummi!

Skräpmat dagen efter känns aldrig fel

Oh well, jag kommer möjligen att blogga senare, och isf blir det här inte sista bloggen för månaden. Imorgon är vi inne i april - lurifaxmånaden på alla sätt och vis - och vi är ett steg närmare sommar och festivaler. Yeeey!

10:4 så länge.
Stay tuned, folks!

Vad hände?

Ja, så känns det med påsken och dess ledighet. Det är som om man färdats genom en så liten by, att ortens namn stod på båda sidor av vägskylten. Man är ständigt på väg mot nya mål, och nyser man till missar man hela byn på sin färd. Ungefär så kändes påskledigheten. Och då tycker jag ändå att jag är förbaskat bra på att vara i nuet. Nuet verkar bara gå så mycket fortare än vad det gjorde när man var barn. Är det bara jag som upplever det så?

Nåväl... ny arbetsvecka. Igen. :) Nya friska tag! Idag är det personalmöte, men utan chefen, och då vet jag hur strukturerat det blir... *hostar* Det blir till att mana på det hela och göra det på så kort stund som möjligt, så att vi kan göra lite mer på den metodbok vi håller på att skriva omkring en boende. Det är habiliteringsmöte nästa torsdag och då skall vi ha skrivit lite till på metodboken. Det känns lite som ett läxförhör... ;)

Den som läser min blogg vet att jag stormtrivs med mitt jobb. Jag sköter mig själv där, ser vad som behövs göras och tar initiativ för att det blir genomfört. Det handlar bland annat om administrativa uppgifter, inköp, vaktmästeri, uppdatering av information till anställda, schemaläggning och att serva människor som kommer till jobbet. Ja, och så jobbar jag naturligtvis direkt med de boende också. :)
Ingen har så flexibelt och självständigt jobb som jag.

Vågen lämnade ett glädjande besked denna andra vecka då svångremmen varit åtdragen. -1,3 kg sedan förra måndagen (i Viktklubb väger man sig just på måndagar), och detta skall ställas mot förra veckans viktnedgång på 0,1 kg. Då kände jag mig rätt så nedslagen. Men jag är en fajter som går under mottot;

I may be a loser, but certainly not a quitter! ;)

Well... vi får se hur mycket jag hinner med att "tappa" innan sommaren. Vill inte bära omkring på de extrakilon jag lagt på mig sen förra festivalsäsongen. :) Som det ser ut just nu har jag 3,5 kg till att gå ner innan jag är nere på förra sommarens matchvikt. Men jag vill ner mer än så. Dock är jag fullständigt nöjd om jag lyckas med de 3,5 kilona. Jag fortsätter kämpa på min motionsjävelcykel. :)

Jag avslutar morgonens bloggande med en frän video med The Dramatics. Dessvärre kunde man inte lägga in själva videon i bloggen, på begäran av den som lagt upp den, men klicka på namnet, så ser ni den.
Camp Funkadelica FTW!! ;)

A walk down the Memory Lane

Jag har skrivit om det förut - musik har en förmåga att kasta en tillbaka i tiden... att få en att känna vad man kände där och då...

Många gånger är det roliga minnen som spelas upp för näthinnan och man ler lite för sig själv när man lyssnar på musiken. Andra gånger sitter man där med ett nostalgiskt vemod som svider i själen. Det tungsinne som en gång fann vägen till själens boning kommer återigen smygande och lägger sig som en slöja över kroppen och växer sig inåt och naglar sig fast under de minuter låten pågår.

Vilken remarkabel makt musiken har över vårt sinnelag!

Detta gäller även musik som man inte hört förut, men som har en förmåga att slå an den nostalgiska strängen i en. Och det är precis vad som hänt här idag, ikväll och nu. Det började med att jag lyssnade på Leaf Hounds "With a Minute to Go", vilken satte mig i tidsmaskinen som tog mig till sommaren 1999, trots att jag inte lyssnat på låten förut. Den bara erinrade mig - av olika anledningar - om en jobbig period jag genomlevde då, och gav mig en bitterljuv känsla. Sen gick jag vidare till Birth Controls "This Song is just for You", som bara är en sån låt... en sån som gör mig härligt nostalgisk. [Hoppas de spelar denna låt på Burg Herzberg Festivalen i sommar.]

På många håll använder man musik som terapi för dementa människor, och det finns naturligtvis en anledning till det.

Själv kan jag bli så berörd av musiken att jag uppfylls av en total lycka, en obeskrivlig eufori, som oftast uppkommer i live-sammanhang, på konserter. Jag hoppas att få uppleva detta på Sweden Rock Festival i sommar. Och på Burg Herzberg Festivalen.

Jag önskar att alla kunde beröras av musiken på det sätt jag skriver om, men jag tror inte att alla kan det, tyvärr. Kanske de berörs lika mycket av något som är deras största intresse?

Nåväl... nu skall jag njuta vidare... ha min bitterljuva smak ett tag till, innan det är dags att knyta sig.

Natti, folks!

Angående sommaren 1999; en dag kommer allting att ställas till rätta.

Singel och glad!

Från flera håll har jag fått indikationer på att det är konstigt att jag trivs med livet trots jag är singel. Jag förstår egentligen inte detta. Alls. Vad är det som skulle vara så konstigt med det? Som den sociala ensamvarg jag är, passar det mig alldeles utmärkt. Visserligen är det så, att:

Det är ingen konst att leva själv, men det är en konst att leva med sig själv.

Begrunda det där för ett ögonblick.
Är det detta som ter sig som en statshemlighet för de som tycker att det är konstigt att man trivs som singel? Ligger det en avundsjuka i att man lyckats "knäcka koden"?

Det kräver rätt så mycket av en som person att kunna leva med sig själv. Man har en hel del tillkortakommanden som man måste ta itu med eller kanske åtminstone acceptera. Och det är inte alltid enkelt. En del försöker fly ifrån det genom att jaga efter Den Rätte. Få bekräftelse utifrån för att få någon slags "jag duger"-känsla. Observera att jag inte lägger någon värdering i detta - var och en blir salig på sin tro - men det där ligger inte alls för mig. Jag har aldrig varit personen som springer in och ut ur förhållanden. Orka spendera energi på det, liasom. Det känns som om det tar mer energi än vad det alstrar.
Jag har insett för länge sen att man inte kan springa ifrån sin egen skugga. Därför sätter jag mig hellre under ett träd.
Jag söker först och främst bekräftelse inifrån. Om jag inte accepterar mig själv fullt ut, vem skall då göra det? Visst... det är ibland en balansgång på slak lina, men jag lär mig mycket på det.

Det finns för- och nackdelar med det mesta. Naturligtvis kan jag sakna närheten till en annan individ, och då talar jag inte bara om den fysiska. Jag kan sakna den där intellektuella närheten till en människa man älskar, en man kan bolla tankar och idéer med. En som förstår en och tycker om en även om man klantar sig. Jag kan även sakna någon som finns där när jag kommer hem från jobbet, någon att dela goda måltider med och som kliar en i håret när man tittar på teve. Jo, jag kan sakna det. Men inte så mycket att jag går på jakt för att jag måste ha det. Ty jag trivs med mig själv. Jag tycker att jag själv är ett underbart sällskap. :)

Man skall inte förringa att ens Vänner faktiskt kan ge en en hel del av det man saknar i en potentiell partner; Intellektuell stimulans. Prata om intressen. Gå på konserter ihop. Käka tillsammans. Alla de där sakerna gör jag ju med Vännerna. Och det berikar mig.

Det jag framför allt gillar med att vara singel är friheten. Friheten att komma och gå som jag vill. Känner jag inte för att stoppa in sakerna i diskmaskinen - eller bädda för den delen - så väntar jag till senare, utan att någon annan blir lidande. Det finns många aspekter på friheten, men det här var ett par exempel.

Så nästa gång du, eller någon annan, säger något om att de som varit singlar över en längre tid måste vara bittra; tänk om. Det [behöver] inte alls vara så!

Fredagsmys på en skärtorsdag

Kvällens aktivitet blir lugn. Troligen kommer jag att falla i soffkoma en timma eller två, och sen antingen fortsätta läsa "Rasrisk" som fått stå undan ett tag, eller möjligen blir det lite film. Har lyckats få tag i Raskens, så det kanske blir den jag väljer att titta på. Eller "Jesus från Nazaret" som jag hittade på nätet. Det är en riktigt bra version av Jesu liv och lidande. Robert Powell gör den finaste Jesus jag nånsin sett. En roll som passade honom utmärkt. Man kan undra vad som hände med Powell sen... Han har spelat in ett par filmer, men ingendera blev någon större hit.

I övrigt fikade jag med blogg-/musikvännen idag, och fick en härlig promenad på köpet. Det blev många ord, men lite sagt kan man väl summera det som. ;) Ytterst trevligt var det iaf. Även om vi båda tyckt det kändes lite jobbigt att ha en fika inplanerad sådär i agendan. ;)
Men vi överlevde. Båda två. ;) Bra träning! Det får vi nog göra om. ;)
Kanske vi kommer att sitta lika kungligt nästa gång, om vi väljer samma fik? Rokokostolar is da shit. ;)

Lilla praktbotian simmar omkring, lever väl och verkar må gott nu. Det känns skönt att jag inte hade ihjäl honom/henne också. Det får räcka med att en strök med av mitt klanteri.
Ibland när jag sitter nära akvariet och tittar in i detsamma, får jag samma känsla i kroppen som när jag dök. Mitt dykcertifikat tog jag förresten för att jag är livrädd för vatten. Blev jag av med min fobi? Nej. :)

Det där med fobier tål att bloggas om en annan gång.
Nu skall jag inte sitta här och orera. Dags att förflytta ändalykten till soffan.
Soffkoma är så BÄST!
Puss, folks!

Avdelning märkliga beteenden...

En grej som jag finner mycket märklig är att barnvagnsmammor måste gå två eller till och med tre i bredd. Inte vill de gå i ankparad heller när de får möten på trottoaren. Istället tvingar de ut alla andra fotgängare i vägbanan.

Vad är det som gör att tämligen nyblivna mammor har detta beteende?

Inför bredare trottoarer, för bövelen!

Många tjejer jag känner sade innan de skaffade barn att de aaaaldrig skulle bli som alla andra - den bekväma mamman som inte orkade ta sig någonstans, eller som bara gick upp i barnet och det nya familjelivet. Ändå har varenda en som lovat, dyrt och heligt att de inte skulle bli såna, blivit såna. Ringer man dem, så är det väldigt mycket snack om att lillan gjorde det, eller lillen gjorde detta. Det är iofs förståeligt, ty det torde ju vara en stor omvälvning och säkert alldeles fantastiskt att bli mamma. Och antagligen är man så mycket mamma att man glömmer bort allt annat här i världen och bara har detta fantastiska att prata om. Visst, det är positivt. Men tröttsamt. När man ideligen matas med denna - för alla andra utom för de inblandade - triviala information, tappar man till slut intresset. Vänskapen blir enahanda och ensidig. Och man delar inte längre samma intressen. Eller också ligger de i malpåse nånstans bland cellstof och snibbar?

Jag vill härmed inte ta bort den stora lycka det säkert innebär att bli förälder. Men det finns en värld utanför också. Glöm inte bort den.

Nu skall jag fika med en god bloggvän.
Ta det lugnt i solen, ni andra!

Blå himmel, blåskärm och Blåkulla...

...precis i den ordningen blir det denna dag.
Den blå himlen lyses redan upp av solen, vilket gör en sådär härligt glad till sinnes. Blåskärmen är redan avklarad. Den fick jag för bara några minuter sen. Jag har inte haft en blåskärm på datorn på säkert något år, så jag blev minst sagt förvånad och misstänker starkt att det är den nya Winampen som ligger bakom. Med den följde en massa sånt som jag egentligen inte ville ha, men som jag tydligen inte var uppmärksam på vid nyinstallationen. Vad behöver jag "Winamp Remote" till? Jag vill ha det mest simpla som kan tänkas - en Winamp skall bara lira min musik. That's it. :) Nåväl... alla add-ons till programmet äro nu avinstallerade, så jag skall förhoppningsvis slippa blåskärmar i fortsättningen.
Det där med Blåkulla talar väl för sig själv. ;)


Idag skall jag fika med en god vän efter jobbet. (Jodå, jag har faktiskt antecknat det i min agenda, trots att jag har svårt för sånt där med planeringar.) ;) Om vädret håller i sig tror jag att jag skall promenera ner till stan. Skall bli kul att se om man på vägen får syn på några små söta påskkärringar. Ty jag tycker faktiskt att de är söta, när de klär sig i huckle och målar röda kinder och gärna en och annan fräkna också. :)

Och denna morgon har jag uppdaterat mig vad gäller den mindre praktbotian i akvariet. Än så länge är den lilla rackaren vid liv, och det verkar som om den börjar få ett mer normalt beteende. Den simmar omkring horisontellt nu. Skönt. Jag blir arg på mig själv när mitt slarv kostar mina fina fiskar livhanken. Klarar sig den lilla krabaten blir det en fin påskpresent. :)

Mer snö har kommit i natt, men den hoppas jag smälter undan under dagen. Jag vill ju ha vår! Skall det vara så mycket begärt, när vi har haft höst hela vintern? ;)

Well, well. Jag tillönskar er en fin dag innan jag drar in i duschen.
Tata, folks!

Syrefylla

Jag har dragit mig för att slagga och rengöra akvariet ett tag eftersom jag tycker det är ett halvt företag att ta mig an det. Men jag såg att den mindre praktbotian började agera konstigt igår kväll - den försökte hålla sig uppe vid ytan, där det är mest syresatt vatten. Dessutom ville den hålla sig i vertikal position, vilket inte är riktigt normalt. Då förstod jag att den var rätt så risig, och detta i sig var givetvis en indikator på att det behövdes en snabb nödlösning - byta åtminstone 5-6 hinkar vatten - eftersom klockan var sent slagen.

Idag har jag hållit koll på fiskarna för att se så att ingen ny insjuknade. Men gårdagens vattenbyte var inte tillräckligt stort; en annan större praktbotia lämnade in. :( Då tog jag fram långa slangen och gjorde storrengöring i karet.

Nu misstänker jag att de stackars fiskarna åkt på en syrefylla. Det kan inte vara lätt att gå från nitrit-/nitrathaltigt vatten till syrerikt dito. Vilken jäkla fart det blivit i karet! :)

Jag tror dock inte att den mindre praktbotian klarar sig. Tyvärr. :(
Gah. Jag borde tagit mig an det där för några dagar sedan, men då hade jag inte den energi jag har nu.

När någon fisk dött har jag funderat på om jag skulle ersätta den med en annan, men var får man tag i fiskar stora nog att överleva ihop med andra fiskar som är uppemot 25-30 cm? För små fiskar blir rena munsbiten för de andra.

Jag är inte typen som har små guppysar eller mollysar. De har för lite personlighet. Min coolaste fisk är en 25 cms guldsömsciklid vid namn Axel. När jag lägger mig i soffan simmar han alltid till kortändan av karet och håller mig sällskap. Jag känner mig uppvaktad, rentav. :) Jag har en segelfenspleco som är lite längre än Axel. Han har fått namnet Elvis eftersom förre ägaren tyckte han var som en elvisp som drog upp alla plantor. När han spänner ut sina fenor ser han ut som ett mindre flygplan.
Vidare har jag nu ett par praktbotior, två regnbågsfiskar och två hoplosternum. När de dör ersätter jag inte dem. Jag tror att jag kommer att lägga ner akvaristiken när dessa mina vänner är dead and gone.
Värst kommer det att vara när Axel lämnar för de sälla jaktmarkerna. Det kommer att kännas tomt när kungen i karet inte längre finns.

Morgonskriv

Jag skulle gärna lägga in bilder på nya vårtecken, istället bjuder jag på färska bilder per den 18:e mars... Det här trodde man inte när man var ute och promenixade i helgen... hehe...

Jag får sluta vara så positiv och byta tillbaka till vinterjackan igen. Damn. :)

I övrigt sitter man här denna otroooOOOoooligt ljusa morgon och lapar sitt kaffe, som faktiskt smakade godare än på mycket länge. Varför vet jag inte, men ibland bara gör det det.

Det känns som om det kommer att bli en lång dag på jobbet. Mycket att göra och avsaknad av mina favoritkollegor. Men tisdagarna är ändå lite märkliga. När jag kör hem från arbetet tänker jag varje tisdag: "nu har halva arbetsveckan gått". Och det är otroligt vad fort veckorna går...

Nästa vecka är jag dessutom ledig på måndagen så jag får en längre ledighet till helgen, och en kortare arbetsvecka nästa vecka. Så skönt. :)

Nå... dagen idag skall bli en bra dag, precis som Victoria Tolstoy sjunger. Och jag utmanar er andra till att ha en lika bra dag... om inte bättre. :)

Tata, folks!

Vad hände?

Katten väckte mig ruskigt tidigt imorse. Denna dag var det dags att ställa sig på vågen för första gången sedan jag startade om mitt Viktklubbsprogram. Jag hade kämpat hela veckan - minst en timma motionsjävelcykel per dag plus en timmas powerwalk flera gånger under samma tid och tänkte att det skulle betala sig i form av tappad vikt.

Men döm om min besvikelse när jag såg att jag bara gått ner 0,1 kg sen förra måndagen. :(
Jag blev så pass besviken och nästan lika arg, att jag drog på mig motionskläderna och snörade mina sneakers och gav mig ut på en powerwalk innan klockan slog halv sju på morgonen. Jag trotsade isande vindar i 45 minuter, innan jag kom hem ganska frusen till frukostkaffet.
Vem hade väl trott då, att det bara ett par-tre timmar senare skulle bli snöstorm?

Inte jag, iaf. Jag gjorde nämligen ett statement - för första gången sen i höstas tog jag på min skepparkavaj och firade in våren. Inga vantar. Ingen mössa. Bara vår!!
Då trillar tidernas snöstorm in! Den första sen förra vintern. Det är inte rättvist.

Ja, jäklars. Naturens nycker, antar jag.

Frågan är om jag skall fortsätta och ha min vårjacka, eller om jag nu skall tvingas ta på den stora vita täckjackan igen...

Jag hoppas på att det blir vår. Igen.

Helt utan punchline...

...är denna otroligt korta scen, som är i total avsaknad av substans.
Jag har tittat på den flera gånger, och skrattar lika hysteriskt varje gång. :)

Järegård läser Lovecraft

Jomenvisst. Det är vad jag lyssnat på idag. Ernst-Hugo läsandes "Den lurande skräcken".

Bara att lyssna på E-H:s prosodi och intonation är fascinerande, ja, faktiskt rent av underhållande. Hans rytm och dynamik är/var klockren. Men han lät lite... fånig. I alla fall på sina ställen.

Det var mer än en gång jag fnissade, där jag satt på motionsjävelcykeln och trampade till Järegårds röst. Karln har en förmåga att få en att lyssna. Men frågan är om hans tanke var att underhålla en på det sättet...?
Nåja. Begåvad var han ju.




Danskjävlaaarrrrr!!



Ernst-Hugo. Denna gigant.
R.I.P.

Gårdagens vårtecken

Under gårdagens promenix ut för att köpa neti-kannan stannade jag till och njöt av ett par nya vårtecken, som jag dessutom fotograferade med mobilkameran, och som jag gärna delar med mig av här.


Nu skall vi inte förglömma de vårtecken som man inte kan skjuta in här, nämligen alla fåglar som kvittrar. Det är ett väldigt tjattrande, men vem tjattrar inte när man återser sina kompisar man inte sett på länge? ;)

Tofsvipan såg jag inte, men hörde den. (Cuby, det var en tofsvipa, för att jag säger att det var det.) ;))

Nåväl... idag skall jag ut och ta lite frisk luft. Så frisk som den kan vara i en av Sveriges mest luftförorenade städer. :)

Tudeluuu, folks.

Riskfylld söndagsmorgon

Vilken morgon.

Kvart över sex denna morgon väcktes jag av att det var ett märkligt liv i källaren. Jag bor på förstavåningen och blir ganska lätt väckt, speciellt av osedvanligt ljud. Och speciellt om de osedvanliga ljuden kommer ifrån källaren; jag har nämligen mitt förrådsutrymme precis under sovrummet.

Jag trodde att det var någon morgonpigg granne som gjorde vårstädning eller liknande, så jag tänkte att jag skulle gå ner och samtala om att de kanske kunde vänta med att göra det tills fan hade fått på sig skorna.

MEN... när jag kom ner till första dörren som leder in till källarutrymmena, såg jag att de hade plockat av (bräckt loss) hela låsinsatsen. Det var det första udda ljud jag lagt märke till och vaknat av. När jag sen gick vidare mot mitt (och flera andras) förråd, såg jag att branddörren in dit var stängd. Och då gick ljuset verkligen upp för mig: Det pågick inbrott, eller åtminstone försök till inbrott i källaren.

Egentligen borde jag där ha vänt på klacken och ringt polisen, men istället fick jag en adrenalinchock ifrån helvetet självt och öppnade branddörren och röt åt dem att nu skulle de för helvete se till att försvinna ut ifrån vår källare, och det fort!
"Vi letar efter nåt..." var de två [förmodade] knarkarnas svar.
"Så fan heller", sade jag. "Se till att försvinna ut!"
Sen använde jag väl ett tillmäle som jag inte är helt stolt över såhär i efterhand, men jag skyller på att jag faktiskt var toppad av adrenalin...

Jag knackade på hos grannen efteråt... hon ringde brandkåren som i sin tur ringde låssmeden, vilken är på väg hit i skrivande stund.
Och sen gick vi upp till det par som hade förrådet där de två lyckats klippa/bända upp, men ännu inte hunnit ta sig in i, innan jag dök upp och störde deras tidiga morgonaktivitet.

















Jag VET att jag inte borde gå ner och konfrontera två inbrottstjuvar, men först insåg jag inte att det var inbrott på gång, och när jag väl insåg det, så hade jag som sagt adrenalinrush och då kan man agera lite... riskfyllt. Och dumt.

Nu skall jag koka kaffe och lugna ner nerverna ett par pinnhack. Sova kan jag glömma nu.

Slår ett slag för bra svensk musik!

Burg Herzbergfestivalen skall även detta år upplevas. Men med bättre väder. Bland annat.

Så nu slår jag ett slag för ett band som skall lira där. Ett svenskt band vid namn QOPH (knepigt namn, skulle gärna höra förklaringen till det)... tror att det finns flera av er som brukar hälsa på min blogg som kan tänkas gilla det.

Håll till godo.