...började med huvudvärken från helvetet, men efter en huvudvärkstablett har den blivit lite bättre, dock har jag inte lyckats skrämma den på flykten helt. Men jag överlever.
Sitter här och lyssnar lite på svensk musik, Freddie Wadling. Frågan är om det inte är Sveriges mest karaktäristiske sångare. Hans röst är sannerligen unik, sådär känslosam, bräcklig... Tyvärr fanns inte min favoritlåt med honom (Monster) på Youtube, men här har ni en annan ganska fin liten bit som han sjunger tillsammans med Helen Sjöholm. Freddie och Helen
Idag skall jag ta mig an hemmet lite... bära ner saker till källaren, saker som stått i hallen och bara väntat i ett par veckor på att bli nedburna till förrådet. Tänk om man kunde beama dem ner, så man slapp springa ner dit... ;) Kanske en affärsidé? Sen skall det hängas en maskin tvätt och om det blir tid över så skall jag se om jag och min huvudvärk lyckas ta oss ut och gå en liten sväng. Det är ju rätt så fint väder, och skogen ligger bara ett stenkast härifrån.
Eller så skall jag bara ta det lugn... falla i soffkoma... njuta av vad jag känner för att göra just där och då. Det är ju ändå det som är livet - att inte planera allting. Eller... snarare att inte planera nånting!
Ses senare, folks!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar