Rasrisk & Hallelujah!

Böckerna har anlänt; beställningen från förra veckan, vill säga.
Innan soffkoman öppnade jag Mattias Gardells "Rasrisk" och den verkar riktigt lovande. För er som inte vet vem Mattias Gardell är, så kan jag berätta att han är docent i religionshistoria och har en professur i jämförande religionsvetenskap. Och ja, han är Jonas' bror.

Saxat från Wikipedia:
"Rasrisk" handlar om två nationalistiska rörelser i USA; den svartmuslimska rasradikala organisationen Nation of Islam och vita rasradikala rörelser, bland annat Aryan Nation och Ku Klux Klan. Den utkom först 1998 men nyutgavs 2003 med extra kapitel om situationen efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001.

Jag gillar böcker som beskriver människor, samhällen, beteenden osv, så jag tror att den här boken kommer att passa mig som hand i handske.


I skrivande stund sitter jag dock mest och lyssnar på musik. Riktigt god musik, till och med. Jag har satt ihop en låtlista som innehåller både Nick Drake och Jeff Buckley. Varför dog/dör så många bra musiker i förtid? What a waste.


Tidigare idag var jag på habiliteringsmöte tillsammans med en kollega. Terapeuterna på habiliteringen försöker klappa oss "vanliga arbetare" på huvudet genom att outtalat få oss att förstå att de kan så mycket och har sån fantastisk kunskap i autism och pedagogik.
Men tjena. Jag tror faktiskt att jag har om inte mer akademiska poäng på området, så åtminstone lika mycket. När de på dagens möte drog igång sina skriva-på-näsan-fasoner, så tog jag upp det hela en nivå och började argumentera kring varför vi lagt upp metodboken vi håller på att skriva på det sätt vi gjort. Något som Vuxenhab tycks ha missat i vår stad är att samma metod inte fungerar på alla människor! Och fortsätter de på nästa möte säga till oss vad som är "rätt och fel", så tar jag det ytterligare ett steg högre och pratar om exekutiva funktioner, central koherens, theory of mind och jadi jadi jadi jadi. Utifrån mina akademiska kunskaper på nämnda område sätter jag hårt mot hårt. Jag är som Fantomen - hård mot de hårda. ;)
Dessutom är det så att när någon säger till mig vad jag skall göra och hur jag skall göra det kan jag blir både obstinat och motvalls. Och i en argumentation kring något jag tror på är jag en högst svårbräckt fiende.

Man måste stå på sig, annars gör någon annan det. :)


Jag säger som Jeff Buckley: "Hallelujah" och höjer med ett "Amen".



Dagens låt: "Everbody here wants you" med Jeff Buckley