Det blir inte alltid som man tänkt sig

...eller "Konsten att ha ihjäl en fisk på humanaste sätt". Varför är man så efterklok ibland? Varför är det så lätt att se alla saker klart när man har facit i hand?
Jag har under en veckas tid (minst) tänkt att jag skulle göra i ordning mitt akvarium, men då jag har bundit ris på ryggen åt studierna, så har jag inte haft ork till varken hem eller annat, så jag har helt sonika skjutit på att rengöra fisktanken. Detta resulterade i att jag igår fick håva upp en stor kyssgurami som låg på botten och kippade efter andan. Nu kan jag inte med all säkerhet säga att orsaken till det var att jag skjutit upp rengörandet av karet. Nåväl... Det humanaste man kunde göra var givetvis att håva upp fisken, snabbt stoppa den i en påse och dänga den i golvet. Jo, jag vet. Det låter vidrigt. Och det är det också. Men det är också det snällaste sättet att ha ihjäl en stor fisk som är gammal eller dålig. Nu återstår det 9 stora fiskar i mitt 222-liters. Och de har alla sina personligheter. Jag kommer att gråta floder när Axel, min 25 cms guldsömsciklid skall lämna in. Han brukar alltid hålla mig sällskap när jag ligger i soffan. Vilken kompis han är! Jag kommer inte vara så glad när Elvis, den lika stora segelfensplecon går hinsides. Jag tror inte att jag skall skaffa mig nya fiskar. När de alla är borta, så lägger jag ner akvaristiken.

Igår tog jag beslutet att hoppa av programmet för Entreprenöriellt Företagande. Inte för att jag inte vill gå den, utan för att jag inser att mitt jobb står i vägen för att jag skall kunna göra vissa moment i kurserna, som exv grupparbete på nätet... jag jobbar dagtid och de andra verkar enbart studera, vilket gör att de vill göra saker på dagtid, givetvis.
Tråkigt att behöva hoppa av, men det går fler tåg. Nu får jag lite andrum och kan göra vad jag vill av min fritid. Jag har numera fritid. Det känns inte dumt.

Och lilla mormor flyttar ifrån lasarettet idag och åker till ett tillfälligt hem där de kommer att ta hand om henne 24:7. Det känns skönt. Vad som känns lite tråkigt för mig är att hon bestämt sig för att hon skall flytta till ett äldreboende så fort det blir plats ledig. Det är naturligtvis betryggande och BRA att hon själv tar det beslutet medan hon är klar i knoppen, men det känns tråkigt på så vis att det inte är som ett personligt hem man skall hälsa på henne i, dels så känns det som om det är "sista anhalten"... och det skulle jag kunna vara utan... Men för mormor är det bara BRA och jag stöttar givetvis hennes beslut. Hon kommer att flytta till ett hem där en av hennes bästa väninnor finns, så hon kommer inte att vara ensam, och hon behöver inte sitta ensam och äta, något som hon tycker är det tristaste som finns.
Aj lavv jo, mormor!

Näe... nu hinner jag inte skriva mer. Dags att slänga i sig kaffet och göra sig i ordning inför sista arbetsdagen som jag har tillsammans med en av mina goaste arbetskamrater. Jag har tur som har det bästa jobbet och några av de bästaste arbetskamrater man kan ha. :)

Ha en fin dag, folks!