Överallt finns de...

...vardagshjältarna/-hjältinnorna. De som går igenom så mycket skit, men vägrar att låta sig brytas ned. Med slagg upp till knäna, fortsätter de vada som vore det vatten de tog sig igenom. Inte för att de tar det lättsamt - utan de reflekterar över sin situation. Lär av den. Ser olika mönster. Tänker igenom hur man bäst tar sig fram, steg för steg.

Nånstans har de förmågan att se solen stiga över horisonten, även om den är långt, långt borta. Och det är det som får dem att fortsätta ta sig framåt, mot ljusare tider. För nånstans tror jag att det är just det som ger styrkan - tilltron till att det kommer att bli bättre.

Tålamod är en dygd, och vad jag förstår så är vardagshjältarna fyllda med både detta och tillförsikt.

Jag beundrar er! Och speciellt har jag en vardagshjältinna i åtanke just nu. Du är det bästa som finns, glöm inte det!

Kramis!