Idag fick jag blommor. Av en arbetskamrat. Igen.
Hur underbart är inte det, att få blommor när man som minst anar det? Speciellt våriga orangegula tulpaner som nu står intill en skål med apelsiner och som utgör ett alldeles levande stilleben?
Så fort någon visar att de tänker på mig blir jag rörd. Visst ställer jag allt som oftast upp för människor, för att jag råkar vara den typen av person, men jag förväntar mig inte så mycket i retur. Bara att folk skall vara schyssta och reko tillbaka.
Och ibland blir det en del payoff när man varit vänlig mot någon. Som idag när jag fick blommor för att jag gjort arbetskamraten en - för mig - liten tjänst. Men hon uppskattade den som en stor sådan.
Fådda blommor är de bästa! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar