En stilla undran

Jag är ibland något av en språkfascist, en prettolingvist.

Jag har under ett par års tid funderat över en sak:

Vem är det som började med att använda sig av den tilläggsfras som är fullständigt onödig och som dessutom låter fruktansvärt dum?

Vilken fras? Jag skall ge några exempel:

"Den är god, är den."
"Jag är glad, är jag."
"Det luktar gott, gör det."
"Den var blommig, var den."
"Det gjorde susen, gjorde det."

...ja, ni fattar. Och denna företeelse har jag inte lagt märke till förrän för ett par, tre år sen. Jag tror att det är en tämligen ny "åkomma". Men vem sjutton började med den?

De som använder sig av denna tilläggsfras, hör de verkligen inte hur illa det låter? Eller använder de den bara för att det skall förstärka den fras den är ett tillägg till?

Om någon har några bra svar på dessa frågor eller bara synpunkter på mitt inlägg, får ni gärna höra av er.
...eller som de där som använder tilläggsfrasen skulle säga: "Det vore kul att höra ifrån er, vore det." ;)

That's all for now, folks!