Funderingar

Innan jag går och lägger mig tänkte jag bara få ner några tankar jag sitter och fnular på i skrivande stund.
Det handlar om

Självkänsla och Självförtroende.

En av dessa båda är något som gäckat mig mer eller mindre hela livet, nämligen självkänslan.
(Jag undanber mig freudianska amateurpsykologers klamp ner i mitt [imaginära] uppväxtsklaver. Bara jag har uppgifterna om mitt liv, och jag känner inte att jag behöver någon som sitter och analyserar min dåliga potträning, eftersom den - for the record - gått aaaalldeles utmärkt.)

Nej, det är inte där skon klämmer. Jag har haft en helt normal uppväxt.

Detta till trots, har jag ändå alltid haft en bristande självkänsla. Tunga grejor, jag vet. När det kommer till självförtroende - vilket jag definierar "vad det är man kan" - så har jag alltid haft ett sjujäkla starkt sådant. Jag kan allt som jag bestämmer mig för att ta mig för. Det svåra tar bara lite längre tid än det enkla. Enveten som jag är, så ger jag inte upp hur som helst.
När det däremot kommer till självkänsla är det ett jädrans gissel att vara jag. Hur man ser ut, hur man är, hur man uppfattas osv, osv. Det kunde ha varit så mycket, mycket bättre på det området.

Idag när jag körde hem ifrån bästaste Pjetr, så försjönk jag mig i tankar kring just det senare. Ni vet: "Duger jag?" Och det kändes... för jävligt, bara.
Under dagen har jag försökt skaka av mig denna känsla, men jag har inte lyckats till 100% ännu, men imorgon när jag vaknar hoppas jag att det känns bättre. Att det känns åkejj att vara jag. Att jag duger. Att jag inte bara är bra på att utföra saker, utan på att vara... jag. Och att jag kan finna känslan av att det är något så när bra.

Imorgon är en annan dag. Då skall jag försöka öva på att få en bättre självkänsla på någon vänster.
Vi ses då, folks.

Dagens låt: Big Star: "Thirteen".