MySpace

Denna morgon väcktes jag riktigt tidigt av en katt som var otroligt kelig. Ingen idé att försöka somna om. Istället har jag suttit här vid datorn ett bra tag nu och i skrivande stund håller jag på att gå igenom mina MySpacevänner. Jag lyssnar, begrundar och deletar. Och det tar tid.

Jag hade inte flera tusen vänner på min lista, inte ens några hundra. Jag hade till och med under hundra, men de flesta är såna som kryssat förbi min sida och velat göra reklam för sin musik och därför frågat om jag ville vara deras "vän". Och i början valde jag uteslutande att tacka ja, men insåg snart att det inte skulle hålla.

Därför sitter jag nu och går igenom listan, vilket jag skulle ha gjort för ett år sen.

MEN vad många BRA musiker det finns där ute! Makalöst bra till och med. Dock känner jag inte för att göra reklam för varenda en. Jag tycker till och med att gitarrister - hur duktiga de än är, rent tekniskt sett - som kör arpeggios från morgon till kväll, över hela gitarrhalsen upp och ner och upp igen, är boring. Som sagt - duktiga, men var finns känslan?

Nej, bara musiker/band som jag gillar och/eller känner får vara kvar i min lista. Plus mina vänner IRL. Övriga åker. Sen får de ha hur coola namn som helst.

Det fantastiska med MySpace som fenomen, är att man kommer över musik som man inte skulle göra någon annanstans. Och det tycker jag måste hyllas.

Jag inser att jag inte kommer att hinna med hela vännerlistan innan jag skall gå till jobbet, men en hel drös till hinner bli deletade. Lita på det. ;)