söndag 16 mars 2008

Riskfylld söndagsmorgon

Vilken morgon.

Kvart över sex denna morgon väcktes jag av att det var ett märkligt liv i källaren. Jag bor på förstavåningen och blir ganska lätt väckt, speciellt av osedvanligt ljud. Och speciellt om de osedvanliga ljuden kommer ifrån källaren; jag har nämligen mitt förrådsutrymme precis under sovrummet.

Jag trodde att det var någon morgonpigg granne som gjorde vårstädning eller liknande, så jag tänkte att jag skulle gå ner och samtala om att de kanske kunde vänta med att göra det tills fan hade fått på sig skorna.

MEN... när jag kom ner till första dörren som leder in till källarutrymmena, såg jag att de hade plockat av (bräckt loss) hela låsinsatsen. Det var det första udda ljud jag lagt märke till och vaknat av. När jag sen gick vidare mot mitt (och flera andras) förråd, såg jag att branddörren in dit var stängd. Och då gick ljuset verkligen upp för mig: Det pågick inbrott, eller åtminstone försök till inbrott i källaren.

Egentligen borde jag där ha vänt på klacken och ringt polisen, men istället fick jag en adrenalinchock ifrån helvetet självt och öppnade branddörren och röt åt dem att nu skulle de för helvete se till att försvinna ut ifrån vår källare, och det fort!
"Vi letar efter nåt..." var de två [förmodade] knarkarnas svar.
"Så fan heller", sade jag. "Se till att försvinna ut!"
Sen använde jag väl ett tillmäle som jag inte är helt stolt över såhär i efterhand, men jag skyller på att jag faktiskt var toppad av adrenalin...

Jag knackade på hos grannen efteråt... hon ringde brandkåren som i sin tur ringde låssmeden, vilken är på väg hit i skrivande stund.
Och sen gick vi upp till det par som hade förrådet där de två lyckats klippa/bända upp, men ännu inte hunnit ta sig in
i, innan jag dök upp och störde deras tidiga morgonaktivitet.

















Jag VET a
tt jag inte borde gå ner och konfrontera två inbrottstjuvar, men först insåg jag inte att det var inbrott på gång, och när jag väl insåg det, så hade jag som sagt adrenalinrush och då kan man agera lite... riskfyllt. Och dumt.

Nu skall jag koka kaffe och lugna ner nerverna ett par pinnhack. Sova kan jag glömma nu.

6 kommentarer:

  1. ...haha... låter som om du uppmanar mig till att bekämpa brottsligheten på ett dåraktigt sätt. ;)

    SvaraRadera
  2. Oj, det var modigt! Med mycket adrenalin kan man skrämma de flesta. Det hade nog inte funkat med "snälla ni, kan ni vara lite tystare" och sett ut som en liten rädd mus.

    SvaraRadera
  3. Jag fick höra av min f d sambo att när jag såg glad ut, såg jag jätteglad ut... och när jag såg arg ut så jag så jävla arg ut.

    Om blickar kunnat döda hade vi fått ringa både låssmed och dödgrävare denna morgon, tror jag. ;)

    SvaraRadera
  4. Hu, modigt som sagt, men låt Kling och Klang sköta det där nästa gång va? ;)

    SvaraRadera
  5. Hemlige Arne:
    Tack för att du tittade in och kommenterade. ;)

    Kling och Klang... Jo, kanske.

    Det är lite märkligt att en tre kanonlortar hög kvinna lyckas skrämma inbrottstjyvar på flykten.
    Jag måtte vara ättrig som en terrier. ;)

    SvaraRadera