onsdag 19 mars 2008

Syrefylla

Jag har dragit mig för att slagga och rengöra akvariet ett tag eftersom jag tycker det är ett halvt företag att ta mig an det. Men jag såg att den mindre praktbotian började agera konstigt igår kväll - den försökte hålla sig uppe vid ytan, där det är mest syresatt vatten. Dessutom ville den hålla sig i vertikal position, vilket inte är riktigt normalt. Då förstod jag att den var rätt så risig, och detta i sig var givetvis en indikator på att det behövdes en snabb nödlösning - byta åtminstone 5-6 hinkar vatten - eftersom klockan var sent slagen.

Idag har jag hållit koll på fiskarna för att se så att ingen ny insjuknade. Men gårdagens vattenbyte var inte tillräckligt stort; en annan större praktbotia lämnade in. :( Då tog jag fram långa slangen och gjorde storrengöring i karet.


Nu misstänker jag att de stackars fiskarna åkt på en syrefylla. Det kan inte vara lätt att gå från nitrit-/nitrathaltigt vatten till syrerikt dito. Vilken jäkla fart det blivit i karet! :)

Jag tror dock inte att den mindre praktbotian klarar sig. Tyvärr. :(
Gah. Jag borde tagit mig an det där för några dagar sedan, men då hade jag inte den energi jag har nu.

När någon fisk dött har jag funderat på om jag skulle ersätta den med en annan, men var får man tag i fiskar stora nog att överleva ihop med andra fiskar som är uppemot 25-30 cm? För små fiskar blir rena munsbiten för de andra.

Jag är inte typen som har små guppysar eller mollysar. De har för lite personlighet. Min coolaste fisk är en 25 cms guldsömsciklid vid namn Axel. När jag lägger mig i soffan simmar han alltid till kortändan av karet och håller mig sällskap. Jag känner mig uppvaktad, rentav. :) Jag har en segelfenspleco som är lite längre än Axel. Han har fått namnet Elvis eftersom förre ägaren tyckte han var som en elvisp som drog upp alla plantor. När han spänner ut sina fenor ser han ut som ett mindre flygplan.
Vidare har jag nu ett par praktbotior, två regnbågsfiskar och två hoplosternum. När de dör ersätter jag inte dem. Jag tror att jag kommer att lägga ner akvaristiken när dessa mina vänner är dead and gone.
Värst kommer det att vara när Axel lämnar för de sälla jaktmarkerna. Det kommer att kännas tomt när kungen i karet inte längre finns.

6 kommentarer:

  1. Fiskar har jag inte haft sedan jag var liten. De klassiska Black Molly, Guppy och någon sådan där som sög sig fast på glaset. De dog på löpande band. Men en gång hade jag en kanin som hette Alice, hon bodde i min soffa.

    SvaraRadera
  2. Hoppas du inte hade för tunga kompisar, Ask. 8^]

    SvaraRadera
  3. Akvarier är tufft! Nån dag skaffar jag mig nog ett majself, några snygga och välbevarade ex av våra inhemska tokvackra sarvar skulle kännas helt rätt. Den guldglänsande fjälldräkten som bryts mot de illröda fenorna... Det är kärlek, det. Ja, jag ÄR Troy McLure. ;)

    SvaraRadera
  4. Abramis Brama är ju annars något att ha, superhemlige P. ;)

    SvaraRadera
  5. Njaej, nog finns det tjusigare inhemska arter än braxen? Sarv, som sagt. Eller ruda. Eller aborre. Eller...

    Abramis Brama passar bättre i stereon än i akvariet. ;)


    /HP

    SvaraRadera
  6. Hemlige P:
    Abramis Brama är fina grejor. I stereon eller ännu hellre LIVE. :)

    SvaraRadera