Jag har skrivit om det förut - musik har en förmåga att kasta en tillbaka i tiden... att få en att känna vad man kände där och då...
Många gånger är det roliga minnen som spelas upp för näthinnan och man ler lite för sig själv när man lyssnar på musiken. Andra gånger sitter man där med ett nostalgiskt vemod som svider i själen. Det tungsinne som en gång fann vägen till själens boning kommer återigen smygande och lägger sig som en slöja över kroppen och växer sig inåt och naglar sig fast under de minuter låten pågår.
Vilken remarkabel makt musiken har över vårt sinnelag!
Detta gäller även musik som man inte hört förut, men som har en förmåga att slå an den nostalgiska strängen i en. Och det är precis vad som hänt här idag, ikväll och nu. Det började med att jag lyssnade på Leaf Hounds "With a Minute to Go", vilken satte mig i tidsmaskinen som tog mig till sommaren 1999, trots att jag inte lyssnat på låten förut. Den bara erinrade mig - av olika anledningar - om en jobbig period jag genomlevde då, och gav mig en bitterljuv känsla. Sen gick jag vidare till Birth Controls "This Song is just for You", som bara är en sån låt... en sån som gör mig härligt nostalgisk. [Hoppas de spelar denna låt på Burg Herzberg Festivalen i sommar.]
På många håll använder man musik som terapi för dementa människor, och det finns naturligtvis en anledning till det.
Själv kan jag bli så berörd av musiken att jag uppfylls av en total lycka, en obeskrivlig eufori, som oftast uppkommer i live-sammanhang, på konserter. Jag hoppas att få uppleva detta på Sweden Rock Festival i sommar. Och på Burg Herzberg Festivalen.
Jag önskar att alla kunde beröras av musiken på det sätt jag skriver om, men jag tror inte att alla kan det, tyvärr. Kanske de berörs lika mycket av något som är deras största intresse?
Nåväl... nu skall jag njuta vidare... ha min bitterljuva smak ett tag till, innan det är dags att knyta sig.
Natti, folks!
Angående sommaren 1999; en dag kommer allting att ställas till rätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är härligt att bli hänförd av livemusik. På SRF i somras blev jag helt tagen av Tiamat och deras underbara mysdeppiga självmordsgoth. Jag skulle dock behöva lite "uppåttjack" av Aerosmith efteråt. De körde en del kul pigga låtar men mest dansbandsballader. Men som tur är finns det många band man blir glad av oxå. :-)
SvaraRaderaJag førstår precis hur du menar. Det ræcker med några takter så børjar jag færdas i både tid och rum.
SvaraRaderaDet finns ett soundtrack till mitt liv och det vore ganska spænnande att sætta ihop det. Dock skulle det ta en avseværd tid och kræva enormt utrymme i min dator...
Det finns hændelser som kickar igång min inre spelare och det finns musik som startar upp tidsmaskinen - men jag ær inte sæker på att jag vill veta varfør i glødheta GØSTA LINDERHOLM børjade spela i mitt huvud igår, nær jag var ute på en mer æn milslång (ja, det ær kæckt och sportigt hær på fjællet!) runda. Han har då aldrig hørt till mina favoriter. Dessutom børjar jag tænka på JØNKØPING varje gång jag hør honom, vilket dock kan førklaras...
Caligula:
SvaraRaderaIbland blir man helt hänförd av band man inte trodde man skulle bli det av. För några år sen när jag tittade på Manfred Mann och de spelade "Blinded by the Light" och den sena eftermiddagssolen faktiskt bländade mig genom scenen tänkte jag att "Om jag dör nu, så dör jag lycklig!" Helt fantastiskt. Och Magnum av alla band fick mig tårögd för ett par år sen. Makalöst.
dyermaker:
Gösta Linderholm... haha...
Visst är det coolt att det finns ett soundtrack till ens Liv?
...och du som inte trodde att det skulle bli någon träning där uppe... mhuhaha!! Grattis! :) Det lär visa sig på vågen. [Det är guld värt att förena nytta med nöje!]
"Vilken remarkabel makt musiken har över vårt sinnelag!"
SvaraRaderaMycket mer än vi kan fatta. Bara såna fenomen som "kampsånger" och att folk kommer i extas och trance av musik...