Igår satt jag länge och väl och lyssnade på fågelläten på SR:s hemsida. (Hör du det, Cuby? Jag tränar inför skogsutflykten du lovade mig för ett tag sen.) ;)
Närå, jag försökte identifiera vad det var för fåglar som väcker mig om nätterna. Tidigare har det i de träd som finns i anslutning till vårt hyreshus funnits stora bon gjorda av skator - som jag antar är fåglarnas byggingenjörer eftersom de bygger i flera våningar - men dessa har tagits bort, och jag antar att det är för att folk blivit irriterade på dessa otroliga skränanden som skator ju medför. Vad som sedan hänt är att det stora trädet på innergården belamrats av någon form av kråkfågel, och jag ville därför identifiera vad det var för slags fåglar. Jag har bara kunnat se siluetterna av dem i skymning och gryning. Under dagtid verkar de vara borta.
Jag identifierade dem via SR:s fågelläten som kajor. Ett träd innehållande en hel koloni av sådana. Oftast sitter de där på natten, helt tysta och verkar sova. Men så fort någon slår igen en bildörr eller om något annat skrämmer upp en av dem, så börjar den föra ett jämrans liv, vilket naturligtvis fortplantar sig till de andra i flocken. Efter 20 sekunder tystnar de alla och verkar somna om - tills nästa ljud skrämmer dem. Sen håller det på sådär, tills jag blir gråhårig och vill gå ut med ett hagelgevär.
[Plötsligen känns det som om Cuby absolut inte vill ha med mig på fågelsafari.] ;)
Och det här med fåglar, förresten. Det är ingen överdrift att säga att det vid mitt jobb finns hundratals kråkfåglar - kråkor, kajor och råkor - framför allt i gryning och skymning. Var de håller hus dagtid har jag inte den blekaste om. Men på morgonen när alla lyfter ifrån de stora träden, så blir det nästan svart på himlen och ett förbaskat liv. Och det känns som om man är med i en Alfred Hitchcockfilm... Lite olycksbådande känns det allt när alla flyger omkring och bildar ett stort, svart moln både på morgon och kväll, då de kommer tillbaka för att sova.
Nu skall jag villigt erkänna att jag inte har varit framme och kollat exakt vad det är för kråkfåglar som sitter i träden. Men svart blir det. Och evinnerligt många siluetter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, nu börjar jag känna av sån där "synkronicitet" igen (skumma slumpar)! Dels låg jag själv och lyssnade på fåglar inatt och funderade över hur folk förr i tiden tänkte om fågelsång. Om de trodde fåglar hade ett eget språk och såna grejer. Eller om pippifåglarnas förfäder dinosaurierna hade samma gutturala rop för sig, normala reptiler idag har ju inte det. Jag grubblar för mycket för att kunna sova ibland, fniss...
SvaraRaderaDels så skickade jag ett SMS till en polare för ett par dar sen när jag var ute och gick och en hel flock kajor kom och satte i trädet jag passerade under JUST när jag passerade. Nämnde oxå Hitchcock i messet... :-P
Ja, ang Hitchcock, så är det ju inte konstigt att man får associationer till just "Fåglarna". :)
SvaraRaderaJag är HELT säker på att det fanns någon annan i vårt avlånga rike som låg och grubblade på precis samma sak som du gjorde inatt. Not. ;)
Jag är dåligt insatt i det där med reptiler, men... en del låter ju? Ormar väser iaf? Iofs handlar det om när de känner sig hotade, men ändå. Hör krokodiler etc till reptilsläktet? Isf har du ju verkligen en som låter. ;)
...sen finns det väl en och annan mänsklig skräcködla som också har för sig en del gutturala läten. ;)
Hmm... Jag hörde inga kajor när jag var hos dig senast, Sis? Annars kunde jag lätt identifierat dem åt dig. Falkenberg är fullt av kajor som skränar och skitar ner. :(
SvaraRaderaJo, krokodilerna hör dit. "Å, lyssna på alligatorsången, är det inte romantiskt?" ... Mänskliga skräcködlor låter så det räcker och blir över, hehe! :-P
SvaraRadera