Föraktande

Tidigare idag, och ända sedan i tisdags, så stod den där och stirrade föraktfullt på mig.

Men nu är det jag som tittar föraktfullt på den.

Jag talar om min motionsjävelcykel. HAH! Den fick sig en timmeslång runda idag. Så fick även jag.
Det känns rätt så härligt nu. ;)

Soffkoman är inget att skämmas över framåt kvällningen när jag tar den.

Sweat on, folks!

Kalla mig gärna romantiker

Jag bara älskar blommor. Nu snackar jag inte benjaminfikus, doftdracena eller yuccapalm. Nej, jag pratar om mormorsblommor. Porslinsblommor - hoyor - av alla de slag. Gardenior. Jasminer. Tazetter. Jo, jag vet att pelargoner och begonior också tillhör mormorsblommorna, men de är inte riktigt min grej. Men ta en titt på denna underbara bild av ranunkel, som jag tror kommer att bli nästa inredningsblomma. Jag tror inte att den helt kan konkurrera ut en fantastisk blomma som orkidén, men var sak har sin plats, liksom.


Jag pratar även om prunkande trädgårdar... trädgårdar som inte har symmetriskt planterade rabatter, utan där det ser ut som om det växer vilt och det blommar i stort sett hela sommaren. Dofterna... färgerna... Rosor som växer ikapp med stockrosor längs väggar. Blommor som tävlar om praktfullhet, men som istället kompletterar varandra: pioner, ranunkel, tulpaner, jasmin, gardenia, fingerborgsblomma, näva och hortensia.
Tänk en härlig berså av syréner... att få sitta där och dricka sitt morgonkaffe en tidig försommardag...

Jag bara älskar bukettarrangemang av äldre slag... Såna där man plockar vad man har i trädgården och "smäller ihop" det i en vas, så att man kan få njuta all denna prakt inomhus också. Kolla de här bilderna (som ju är målningar, men de visar ändå på hur vackert det kan vara...)











Åååhh... vad jag längtar tills jag har ett eget litet hus där jag kan börja sprida ut blommor till höger och vänster! :)




Det kan få bli mitt bidrag till att göra världen till en vackrare plats.

That's all for now, folks!

Soffkoman tog mig idag till...

...den halvrabiata Anna Skippers "Du är vad du äter". Killen i programmet fick reda på att när han kom hem väntade en överraskning.
...och när han kom hem fick han sig verkligen en överraskning. Vardagsrummet med dess gosiga soffa hade bytts ut mot ett gym med riktigt fina pryttlar.
VARFÖR händer sånt inte MIG? Då hade det inte varit någon återvändo. Jag tror jag ringer Anna direkt och frågar om hon vill sponsra mina gymplaner... Nåväl... om "revva" min inte är alltför öm, så tror jag att jag skall ta mig en jävelrunda på jävelmotionscykeln imorgon. Och om vädret tillåter så tänker jag ta en härligt, styrkande promenad.

Och idag var det handläggarmöte för lilla mormor. Det blev som jag misstänkte: hon får inte bo på något äldreboende. Än. Det spelar ingen roll att hon är på sitt 86:e år - hon är för "duktig" och för "klar i knoppen" för att få plats på äldreboende. Vart tog välfärdssamhället vägen? Vi pratar om generationer av gamla som byggt upp det vi idag har... och de får inte själva välja om de vill få det tryggt och bra? Någon annan skall sitta och avgöra detta...?! En kan ju tycka att det borde vara en mänsklig rättighet att få ett tryggt och bra liv, men icke.

Annars har dagen varit bra. Solen har skinit och det har känts som vår i luften. Och det är kanske inte konstigt att det känns vårigt - både vintergäck och snödroppar står i full blom, och påskliljorna syns med hela 20+ cm i trädgårdarna. Det är en märklig "vinter" detta.

Igår ringdes det ifrån min tandläkares högkvarter. "Det är dags." Bara dessa tre ord ifrån fel person kan få kalla kårar att rulla uppför min rygg, rakt in i hårfästet. Fredagen den 15:e skall jag sitta i den där nya, ergonomiska, überjävliga stolen igen. Varför, oh varför, har de ersatt den gamla med en stol utan armstöd som man kan krama?! Istället ligger jag där och vrider mina fötter i cirklar medan jag samtidigt flätar ihop händerna och kramar dem så hårt att knogarna vitnar.
Ja, jag har tandläkarskräck.
Men på någon vänster lyckas jag ändå samla mig och gå dit, även om jag i nuläget umgås med tankar på orsaker att slippa gå dit... skjuta upp det ett tag. Men det är bara att ta tjuren vid hornen.

Vart tog armstöden vägen?

Imorgon är jag ledig och tänker ta hand om mitt hem. Jag förstår inte hur jag lyckas få till ett slagfält på bara några dagar. Nå, det är nog ganska lätt att stöka till en liten lägenhet, helt enkelt. Eller så har jag små nissar som ställer till det när jag sover. Eller är jag månne en inkarnation av Jeanne D'ark?

Nu - småsmurfande, sen - sängen. Men det tar nog några timmar än.
Tata, folks!

Idag är en viktig dag...

...kanske inte för er andra på samma vis som för min mormor. Lilla mormor ringde igår och berättade att hon idag skulle träffa några handläggare från kommunen där hon bor. Hennes framtid ligger i deras händer, kan man säga.

Mormor har till slut kommit fram till att hon vill flytta till ett äldreboende, eftersom hon dels känner sig otrygg att bo själv, dels för att hon känner sig ensam. Och hon tycker att det är bättre att flytta dit medan hon är vid sina sinnes fulla bruk, än att göra det när (om) hon blivit förvirrad.

Men hon berättade igår att en sjuksköterska på konvalecenshemmet (vilket i detta fall är ett äldreboende) sagt att hon är för BRA för att bo på ett äldreboende!!!!! Men tjena. Hon är på sitt 86:e år!!! Vad skall till för att man skall få flytta in på ett sådant hem, då? Nej, mormor kissar inte ner sig. Nej, mormor är - tack och lov - inte förvirrad. Nej, mormor försöker inte rymma hemifrån. Ja, mormor ser det som om hon är en belastning om hon trycker på sitt trygghetslarm, därför gör hon det inte. Ja, mormor KAN laga sin mat själv. Ja, hon har mycket jävlar anamma.
Men hon vill flytta till ett hem innan hon blivit förvirrad. Och för att hon skulle känna sig mycket tryggare. Ganska självklara argument, tycker jag.
Vill de - handläggarna - bara ha människor på hemmet som är en jättebelastning? Stackars personal!

Det lär inte bli kul att bli gammal. Möjligen skulle man starta ett eget äldreboende nu och handplocka personal, så att man vet att man får det bra när man blivit så pass att det är dags att flytta in på ett sådant hem.

Håll tummarna för lilla mormor, folks.

Möte med det okända

Efter en sedvanlig soffkoma efter jobbet vaknade jag upp till "Möte med det okända" på TV4+. Jag är ledsen om jag låter fullständigt überkritisk och skeptisk till programmet, men vilken humbug!

Jag har sett ganska många program i serien - det är inte så att jag följer den, men ibland trillar jag bara in i programmet på onsdagar - och efter att ha tittat på dagens avsnitt känns det som om de varit tvungna att komma upp med nya idéer, tvingats vara lite innovativa när det kommer till vad programmet skall innehålla för att locka tittare. Idag var en fortsättning på förra veckan... Och tramset tog verkligen priset.

"Jag ser jättemånga barn... jag har aldrig sett så många barn..." säger ett "medium" medan hon står i någons kök... när hon sen kliver in i ett annat rum säger hon: "det är så många barn! Det är minst 10-15 st."
...tycker hon det är oöverskådligt många barn? Hon har definitivt inte jobbat på dagis. Eller tittat ut från mitt köksfönster varje rast skolan intill har, då elever står inne på vår gård och röker, snusar, spottar, klottrar och you name it.

Den här gången var det inte bara ett "medium" utan tre. Man skulle tydligen känna vikten av hur svårt det här fallet var. Det sades att det var en präst nån gång under 1800-talet som härjade tillsammans med hur många andar som helst. Det var ett virrvarr av andar som bara... kom i en strid ström från underjorden... Jomenvisst. Och det växer guld på min ena hoya i vardagsrummet...

Under programmets gång så knatade Terry Evans omkring utomhus och sade att allting fanns i någon cirkel... och sen gick han in igen. Samtidigt stod det nån kvinna och "rensade" något hem, och ytterligare en tredje flummade i något annat dito.

Ett ganska pinsamt gäng




Slutligen bildade de ring i ett kök eller vardagsrum för att de skulle ha bort denne arge, aggressive prästliknande man som varit ond mot barn... De höll hand och blundade, och medan en talade ett tag lyssnade de andra, och sedan fortsatte näste man på storyn som den första börjat på... osv... tills någon sade det förlösande: "jag känner att han börjar släppa ilskan"... och de andra sedan biföll och sade att han var på väg mot ljuset...

Jag vet inte om jag skall bli förtvivlad över den dåliga kvaliteten, arg över att de spiller människors tid eller garva åt hela historien. Eller skall jag rent av gratulera dem till att lyckas ha fått till en idé som gjort att tittarsiffrorna kanske höjdes 0,15 procentenheter?
Förströelse på låg nivå är det iaf.

Nåväl... nu skall den cyniska Muminen dra sig tillbaka igen. Det här var mest en betraktelse av kvällens program på teve.

Au revoir, folks!

Jag har världens underbaraste arbetskamrater!

Det är ingen nyhet för mig, jag har vetat om det länge. Men idag blev jag påmind om det igen.

Efter att ha strosat omkring på jobbet hela dagen mol allena, började arbetskamraterna dyka in runt 15.00. En av dessa, K., hade med sig en bukett inslagen i papper till mig. När jag öppnade den såg jag att det inte var mindre än 10 vita och 10 lila tulpaner med ginst emellan... Vilken makalöst vårig bukett! Först fattade jag ingenting... jag satt där som en fågelholk när K kom med blommorna till mig... Men sen sade hon att de var jag värd för att jag hjälpt henne så mycket med att fylla i papper, schemaprogram mm, mm, när hon varit tjänstledig för att ha hjälpt svärdottern som knall och fall blivit halvt förlamad. Jag sade lite förnärmat att "det är ju mitt jobb"... Men jag blev naturligtvis riktigt glad och kramade om henne och sade tacktacktack!!

Inte buketten jag fick, men min är lika vårig :)

Visserligen ställer jag alltid upp för mina arbetskamrater och fixar och trixar och försöker lösa saker när det dyker upp något problem. Men inte förväntar jag mig att de skall bli så glada att de ger mig blommor...! Dock är det välkommet. Oväntat, men välkommet. :)

När jag kört hem ifrån jobbet och stod här med alla attiraljer i porten insåg jag att jag glömt mina lägenhetsnycklar på jobbet... Gudars skymning. :) Jag ringde på hos grannen som har extranycklar, men hon var givetvis inte hemma. Det är tur att mobilen är uppfunnen och att man hade en sådan till hands. Jag ringde till jobbet och de bekräftade att nycklarna låg där. Då erbjöd sig en arbetskamrat, A., att komma med dem hem till mig.

Ja... jag kan skatta mig lycklig som har så fina arbetskamrater. Jag sitter här, varm i hjärtat och med ett leende på läpparna och känner mig så glad.
Jag uppskattar dem verkligen!

Supertisdagen

Såg på nyheterna att det idag är supertisdagen, vilken är den dag då amerikanerna går till valurnorna i primärval, och utgången av detta brukar ofta visa på vilka två kandidater det är som får gå till presidentvalet. Detta val tycker jag är lite spännande. Inte supertisdagen, utan hela valetablissemanget. Med tanke på vilken syn på människan jag har, så kan jag inte låta bli att hoppas och faktiskt tro att det blir en demokratisk seger. Och kandidaterna är oerhört intressanta på den sidan. Om Obama vinner får USA en färgad president. Coolt! Undrar hur den fortfarande inte helt rumsrena Södern skulle ta det? KKK månde bäva... haha!! Och sen har vi H Clinton, som ju är... kvinna. Om hon vinner... ja... det skulle vara ännu coolare. Mellan dessa två kandidater är det oerhört jämnt just nu. Må bäste man, eller kvinna, vinna!

På den republikanska sidan leder McCain över Romney. Namn som jag hoppas bara kommer att försvinna ut ur folks medvetande, pga det jag skrev ovan. Jag gillar inte när man har så trång syn på människan som jag finner nuvarande republikanske presidenten G W Bush ha. Få presidenter har väl gjort så stor skada som denne man. Jag pratar inte bara om kriget i Irak, utan om hur mycket skit han gjort för bland annat stamcellsforskning mm. Det känns som att kastas tillbaka hundra år i tiden. Och inte nog med det. Detta dravel om Gud i tid och otid? Jag vet att USA är ett tämligen kristet land, men låt oss åtminstone få en president som inte försöker pracka på folk en tro på Gud.

Kan tillägga att jag inte är ateist, men jag är en agnostiker. Dock väljer jag själv att ta reda på det jag behöver för att veta om Gud finns eller inte. Jag gillar inte när man skall bli övertalad. Då blir jag helt enkelt motvalls kärring!

Låtom oss iaf hoppas på att oavsett vilken president USA får, så skriver denne/denna på KYOTOavtalet så fort hen svurit presidenteden.


Men förutom denna supertisdag i politikens tecken, så är det ju även fettisdag i svullandets tecken. Själv har jag lyckats stoppa i mig en fastlagsbulle för ett par veckor sen, men nu är det svångremmen som gäller. Jag vill ner de där 4 kg som jag lagt på mig sen i somras. Och som den vegetarian jag är, så har jag väl inget emot att käka mer grönsaker... däremot kommer jag att sakna brödet. ;)
Men ni andra - låt er väl smaka!

Nåväl... jag har kaffe som väntar på att bli uppdrucket, och sen väntar duschen.
På återseende senare under dagen, folks! Och håll tummarna för den starkaste demokratiske kandidaten.

M*A*S*H 4077

Jag måste bara slå ett slag för M*A*S*H, som är den teveserie som jag tycker har störst hjärta. Ibland kanske det serveras lite väl stora moralkakor, men det är trots allt en mycket trevlig serie med mycket värme och slagfärdig humor.





Det klassiska gänget
från första säsongen

Ett annat bra gäng från
en senare säsong

Nästan varje vardag avslutar jag kvällen med denna varma teveserie som går på TV4+ runt 23.30.
Men nu skall jag kolla Conan O'Brien
innan jag stänger de blå.

Nattinatti!

Idag har vi alla rätt att vara glada!

Vad är det som gör att jag är så glad idag? Kan det vara att jag har hela skor och ett tak över huvudet? Jo, jag är glad för det, men det är inte det det handlar om. Jag pratar om ljuset... det är numera ljust när jag kör till jobbet om morgnarna och även när jag kör hem på eftermiddagen. Vilken lycka! Detta har jag väntat på länge. Jag hoppas att det inte tar så lång tid innan det också är ljust på morgnarna när jag går upp... det blir så mycket lättare att kravla sig ur sängen än vad det är när det är bäcksvart och man tvingas utstå de första sekunderna när man tänder lampan. Finns det något som gör så ont i ögonen som just det?

Idag har arbetsdagen förflutit fint. Jag har varit iväg och införskaffat en del material till en boende, saker han kan pyssla med på sin fritid. Eftersom han har autism är han mycket glad för alla saker han kan snurra... så det blev en del sådana pryttlar. Och de föll i god jord när han kom hem från sin dagliga verksamhet. Han fick så många nya roliga saker, att han inte visste vilken grej han skulle pyssla med först. Sånt är alltid så kul - när man får positiv respons ifrån våra kära vänner på jobbet.

Enda smolket i bägaren denna dag var när jag ställde mig på vågen imorse. Då bestämde jag mig. Nu skall jag fan ner några kilo igen. Det här håller inte!!

Fick ett samtal från en killkompis direkt efter hemkomsten. Han har nog mer civilkurage än någon annan jag känner. Först står han upp emot högsta hönsen på det jobb han tidigare var anställd vid, säger upp sig OCH får en halv mille i avgångsvederlag/skadestånd... Plus ett papper på att företaget inte får lov att fälla ett ont ord om honom. Idag hade han fått ett brev med ett domslut, där han blivit friad ifrån (i mina ögon rent befängda) anklagelser som hans f d fru stod för. Han hade lyckats överklaga tingsrättens dom till hovrätten, och även hans advokat sade att det skulle bli jättesvårt att få resning i hovrätten, tydligen är det bara ca 20% som lyckas överklaga dit. Hans f d fru hade hur många versioner som helst när hon sade vad som hänt den där dagen när hon hoppade in i hans bil och vrålade honom i örat... Och han responderade med att säga att hon skulle hoppa ut igen. Detta gjorde hon inte, utan slet i och slog efter honom innan hon till slut lämnade bilen. Till och med domaren hade ställt frågan till henne: "Nu har vi hört ganska många versioner av den här situationen, vilken vill du hålla dig till?"

Jag beundrar hans kurage, men inte hans trassliga kärleksliv. Han dras till elaka kvinnor, och det är ett mönster han måste inse själv och göra något åt.

Nåväl... långt utlägg om honom och hans domar, men jag är glad för hans skull och passar på att säga GRATTIS P!

Nu skall jag slänga mig på sofflocket ett stycke tid.
Ses sen.

Sömntuta...

...ja, det får nog bli dagens epitet för mig. Ty jag kommer att vara rejält trött när jag är på jobbet. Efter 2 timmars sömn vaknade jag, sen gick maskineriet (hjärnan) igång. Vändande och vridande i sängen gjorde inte saken bättre. Det var då jag beslutade mig för att gå upp och göra något vettigt. Så nu har jag lagt ihop tvätten som jag hängde upp igår. Och nu sitter jag här. Vettigt, vet jag inte, men det var här jag hamnade. Undrar om det är lönt att lägga sig och försöka sova igen...?

Jo... efter att ha beskådat den här bilden, så kan jag inte annat än frestas av att gå och lägga mig igen...

Jag passar dock på att länka till bloggen där jag hittade bilden... besök den gärna... där finns helt underbara bilder att vila ögonen på.
Maine Coon Kittens

(Och så en brasklapp - min katt är hälften maine coon, och troligen hälften angora, så ni kan ju tänka er hur najs hon är...) ;)

Natti, folks!

Vad sugen jag blev!

Efter att ha tittat på Time Team inser jag hur sugen jag blir på att flytta till England. Inte egentligen till England, utan att bo i ett sånt därnt engelskt gammalt hus från en gammal medeltids fiskeby. Ett hus med ickeräta vinklar och med fantastiskt vackra ekbjälkar som går kors och tvärs inuti huset. Om någon sett Dawn French och hennes hus i "The Vicar", så förstår ni vad jag menar. Jag blir nästan sjuk när jag ser det. Herre min skapare vad jag vill ha ett sånt hus. Men jag vill fortfarande bo kvar i gamla goa Svea Rike...



Givetvis skulle huset på utsidan smyckas av den vackraste prunkande trädgård. Stockrosor, vanliga rosor, klängväxter, fruktträd... ååååhhh... VILL!! Jag tror att jag genast beställer det ur universums katalog!

Några bilder jag hittade när jag smurfade lite på nätet:



Eller så skulle jag vilja köpa en nedlagd kyrka. Fatta vilket ljus, vilken rymd och vilken potential! Ja... drömma kan man alltid. Jag skall iaf sätta igång och beställa ur universums katalog med en gång! :)

Med te i koppen...

...inväntandes Time Team på Kanal 9, ett program jag starkt kan rekommendera. Det handlar om utgrävningar lite överallt i Storbritannien, för att hitta artefakter från förr: den anglosaxiska perioden eller tiden när romarna var och härjade i England osv, osv. Ett rysligt upplysande och intressant program.
Platserna de gräver ut kan vara mitt på ett fält, i någons trädgård, eller under ett stall nånstans på vischan.

Programledare för det hela är skådespelaren Tony Robinson som spelade Baldrick i Blackadder.




Rowan Atkinson &
Tony Robinson i
Blackadder
(Svarte Orm)






Det blir nog rätt så lagom söndagsunderhållning. Man skall tänka på hvilodagen så att man helgar den. ;)

Dagen idag...

...började med huvudvärken från helvetet, men efter en huvudvärkstablett har den blivit lite bättre, dock har jag inte lyckats skrämma den på flykten helt. Men jag överlever.

Sitter här och lyssnar lite på svensk musik, Freddie Wadling. Frågan är om det inte är Sveriges mest karaktäristiske sångare. Hans röst är sannerligen unik, sådär känslosam, bräcklig... Tyvärr fanns inte min favoritlåt med honom (Monster) på Youtube, men här har ni en annan ganska fin liten bit som han sjunger tillsammans med Helen Sjöholm. Freddie och Helen

Out of gore valley - Freddie Wadling

Idag skall jag ta mig an hemmet lite... bära ner saker till källaren, saker som stått i hallen och bara väntat i ett par veckor på att bli nedburna till förrådet. Tänk om man kunde beama dem ner, så man slapp springa ner dit... ;) Kanske en affärsidé? Sen skall det hängas en maskin tvätt och om det blir tid över så skall jag se om jag och min huvudvärk lyckas ta oss ut och gå en liten sväng. Det är ju rätt så fint väder, och skogen ligger bara ett stenkast härifrån.

Eller så skall jag bara ta det lugn... falla i soffkoma... njuta av vad jag känner för att göra just där och då. Det är ju ändå det som är livet - att inte planera allting. Eller... snarare att inte planera nånting!

Ses senare, folks!

Vilken jäsig kväll!

Precis när jag skulle sticka hem till min väninna S ringde brodern. Han berättade att han skulle till SRF, precis som en annan och så pratade vi lite om ditten och datten. Sen drog jag iväg till S och då hade hon redan fixat så att vi skulle käka middag. Hemmagjorda klyftpotatis, morötter, sallad, god sås och så skulle jag ha tagit med mig något vegetariskt att ha till, men jag glömde det i brådrasket.

Efter den goda middagen var vi så mätta att vi förflyttade oss till salongen där vi satt och päste i varsin soffände. Mycket snackande blev det om livets alla ämnen innan jag fick massage i 60 minuter av rumpa, rygg, axlar och nacke. Det är baskemej himmelriket kan jag säga. Kompisen S håller på att lära till att bli massör, men redan nu är hon bättre än flera jag gått till förut. Vi snackar handlag! Jäklars så skönt det var.

Efteråt bjöd hon på kiwi/banan/ananas som toppats med riven vit choklad och som värmts på i ugnen. Till detta svullade vi lite glass. Luxuöst!
Det är inte alla som får en sådan full treat. Jag känner mig verkligen utvald och lycklig för det.

Nu orkar jag inte så mycket mer den här kvällen. Jag skall besöka några vänners blogg, sen blir det nog sängen och teven.

Nattinatti, folks!

Ibland skall man ha tur...

Är precis hemkommen ifrån en hypersnabbrunda på IKEA. Jag visste vad jag skulle ha där och jag visste var prytteln låg, så jag gick in, plockade, betalade, gick ut. Sen for jag iväg till Härliga Hem, som är världens skönaste affär att gå i om man vill finna inspiration. Jag hittade en fräsig gjutjärnsödla som jag tänkt jag skall sätta upp på väggen i hallen och så hittade jag även en liten grej till min bästaste Sis, dyermaker. Grejen fick mig direkt att tänka på henne när jag såg den och då skall man ju köpa den!

Änniwejjs... Jag hade den stora lyckan att finna en låda med 10-kronorsböcker. Och jag fann några som jag blev förtjust i direkt. Och köpte dem. Bild finns på dem här nedan.

Överst: George Orwell "Animal Farm",
nedan från vänster: Erland Loe "Fakta om Finland",
August Strindberg "Fadren" och "Spöksonaten",
Anton Tjechow "Tre Systrar" och "Körsbärsträdgården"
samt Kerstin Thorvall "Svart Resa".

Vilken härlig dag! :)
Och om några timmar skall jag till min goda vän S som skall massera mig, sen skall vi laga mat tillsammans och bara "truta" (prata). Men nu tänker jag först ådraga mig en liten soffkoma.
Lördagsmys på det hela taget.

Mys på, folks!

Snubblade över...

...en så otroligt FRÄN blogg när jag kollade lite efter designmöbler på nätet. Jag älskar sånt... Design, menar jag. Jag skulle vilja ha de där gamla klassikerna. Man kan ju alltid drömma... dräggla... flåsa över dem...
Men när jag blir rik... då skall jag ha lite av de där futuristiska möblerna. De är så coola!


Bloggen hittar du bland de jag länkar till - Disco2kDesign.

NU skall jag dock gå och lägga mig och läsa lite. Eller titta på M*A*S*H. Teveserien med det största hjärtat ever.

Natti, folks!

Dags att...

...krypa ner i sängen med en god bok som jag fått låna av min bästaste Sis. Har bara precis påbörjat läsningen av den, men jag njuter av att det inte är någon träig studentlitteratur jag fått i mina händer. ;)

Boken ser ut så här:



Och heter GURU! En resa i underlandet
av Zac O'Yeah






På baksidan av boken står att läsa:

Du skall inga andar gudar hava jämte mig. Eller?
Hinduismen räknar med runt 330 miljoner gudar och rymmer inom sig många olika slags livsåskådningar och sedvänjor. Här finns allt för alla. Indien är landet där extrem askes och lärda skriftstudier samsas med andlig turism, men också med tvivelaktiga kändisguruer och religiös kommers.
Zac O-Yeah har gjort en modern pilgrimsfärd genom världens mest religiösa land. Det är en omtumlande resa bland guruer, yogier, heliga män och sökande västerlänningar. Författaren badar i Ganges tillsammans med 20 miljoner pilgrimer vid världens största vattenfestival; han prövar sinnesutvidgande droger i Varanasi, de heligas och dödas stad; han mediterar i Rishikesh och berättar historier om Beatles och Maharishi Mahesh Yogi. Han reser till okända avkrokar, till heliga grottor och fjärran djungler.
Här beskrivs också västerlandets möten med Indien - från Alexander den Stores fälttåg till new age-rörelsens uppkomst och de andliga sökare som idag ägnar sig åt >>ashram-hopping<<>Guru! En resa i underlandet är en guide till Indien och dess gudar och religioner, en guide som inte liknar någon annan.

Spännande, va?

Nattinatti, folks!

Här är mitt fredagsmys

Då jag inte har någon öppen spis, så får jag skapa min egen brasa och atmosfär.
Så här ser det ut på mitt teak-sideboard just nu:


Om ni undrar över böckerna, så är det såna jag inte har plats till i någon bokhylla. Och tavlorna har bara... hamnat där. ;)

Såg nyss...

...House MD på teve. Det är nog, straxt efter Zeb Macahan, den coolaste teveroll som någonsin skrivits. Man, I love him!
Finge man någon sjukdom så skulle man lätt vilja ha House som läkare, hur arrogant han än månde vara. Kunnig är han. Kylig också. Rollen är som klippt och skuren för Hugh Laurie. Han är charmig på ett weird sätt. House, alltså.

Motsatta rollen hade Laurie i Black Adder, eller Svarte Orm som den heter på svenska. Knappt man kan tro att det är samme skådespelare.

En sak kan man dock säga om denne man. Han är en ypperlig skådespelare, och han är inte så dålig musiker heller. En sån därn mångkonstnär.


...och då kommer jag osökt in på en annan rysligt bra skådis som också har många strängar på sin lyra. En av mina favoriter, faktiskt, nämligen Jeff Bridges.

Besök gärna hans alldeles utsökta hemsida:
http://www.jeffbridges.com/
(som han själv donar med)
Där kan man se hans mångsidighet.

Enjoy, folks!

Om man bara...

...kommit på världens bästa uppfinning... en sån därn som alla måste ha för att kunna komma igenom sin vardag. En sån som alla inte visste att de behövde, men som man bara inte kan leva utan när man väl ser den... täääänk om jag skulle komma på en sån sak! Oj, så rik jag skulle bli! :)

Faktum är att jag går och drömmer lite på det sättet. Jag går faktiskt och kikar på alla saker i vår omgivning, ty allting har ju blivit uppfunnet, ingenting har uppkommit av en slump! Och vem har designat alla saker i omgivningen och närmiljön? Någon har kommit på en idé, någon har designat, någon har fått göra en prototyp som sedan någon har fått tillverka och ytterligare några fått leverera till någon butik som säljer det till någon som köper det. Visst är det väl ändå fantastiskt om man ser det utifrån det perspektivet? Det är ju inte bara uppfinnaren som tjänar på det, det blir en hel serie människor som kan få sitt levebröd genom en persons uppfinning! Snacka om att vara med och påverka BNP:t! :)

Ni tycker säkert jag är knäpp som funderar i de här banorna, men jag har en dröm om att nångång starta eget företag. Ett företag som jag kan leva på, inte bara hanka mig fram utan verkligen leva. Visst vet jag att det blir tuffa första år, men att kunna få lov att vara sin egen och jobba åt sig själv... jo... det är faktiskt något jag drömmer om. Men jag måste bara komma på en bra affärsidé som bygger på en hållbar produkt.
Har ni idéer till mig är ni välkomna att skriva. ;)

Eftersom jag gillar så mycket och har triljoner intressen så är det svårt att ens veta vilken bransch man skulle vilja ge sig in i... herregud vad jag har splittrade tankar där.

Nåväl... jag får väl nöja mig med att uppfinna mitt eget efternamn så länge. ;)

Tata, folks!