En stor kram går ut till

...en god vän som gjort hjärtröntgen idag. Han hoppades på att det skulle räcka att göra ballongsprängning för att öppna upp ådrorna kring hjärtat, men det visade sig att så blev inte fallet. Troligen åker han på en hjärtoperation och det är han tämligen rädd för eftersom han är "modell större".

Senast nästa torsdag skulle han få reda på mer. Jag tänker på dig, min vän. STORKRAMEN!!

Tuva härjar!

Jo, så heter "hon" enligt löpsedlarna... stormen som härjar utanför fönstret just nu. Och blåsten verkar bara tillta hela tiden.

Varför ger man stormar kvinnonamn, egentligen? Någon som kan förklara det för en lyckligt ovetande individ som en annan? ...utan att dra några "vitsiga" skämt om att det handlar om att kvinnor ju är stormiga... ;)

Skönt att vara hemma. Skönt att göra vad jag känner för för stunden. Det är ju det som utgör mitt alldeles underbara och lyckliga liv. Och visst är det ändå mysigt att befinna sig inomhus när man hör hur vinden viner runt knuten och nästan tar tag i ens fönsterrutor på ett sätt som gör att man tror att de skall klirra. Just nu har jag tänt fyra ljus och Gov't Mule strålar ur mina högtalare. Ljuvligt! Warren Haynes är verkligen en av världens bästa gitarrister. Vilken ton!!!!

Ett av världens bästa band!

Egentligen skulle jag vara på massage om en timma, men jag ringde återbud pga att jag inte ville ge mig ut i det här vädret, så det blir imorgon istället. Tur att det blir av då... jag behöver det verkligen!

Nu skall jag sätta mig ner i min Le Corbusier LC4 och bara njuuuta. Läsa en bok som jag VILL läsa, inte som jag MÅSTE. Vilken frihetskänsla! :)

På återseende, mjuzakklovers!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

...eller "Konsten att ha ihjäl en fisk på humanaste sätt". Varför är man så efterklok ibland? Varför är det så lätt att se alla saker klart när man har facit i hand?
Jag har under en veckas tid (minst) tänkt att jag skulle göra i ordning mitt akvarium, men då jag har bundit ris på ryggen åt studierna, så har jag inte haft ork till varken hem eller annat, så jag har helt sonika skjutit på att rengöra fisktanken. Detta resulterade i att jag igår fick håva upp en stor kyssgurami som låg på botten och kippade efter andan. Nu kan jag inte med all säkerhet säga att orsaken till det var att jag skjutit upp rengörandet av karet. Nåväl... Det humanaste man kunde göra var givetvis att håva upp fisken, snabbt stoppa den i en påse och dänga den i golvet. Jo, jag vet. Det låter vidrigt. Och det är det också. Men det är också det snällaste sättet att ha ihjäl en stor fisk som är gammal eller dålig. Nu återstår det 9 stora fiskar i mitt 222-liters. Och de har alla sina personligheter. Jag kommer att gråta floder när Axel, min 25 cms guldsömsciklid skall lämna in. Han brukar alltid hålla mig sällskap när jag ligger i soffan. Vilken kompis han är! Jag kommer inte vara så glad när Elvis, den lika stora segelfensplecon går hinsides. Jag tror inte att jag skall skaffa mig nya fiskar. När de alla är borta, så lägger jag ner akvaristiken.

Igår tog jag beslutet att hoppa av programmet för Entreprenöriellt Företagande. Inte för att jag inte vill gå den, utan för att jag inser att mitt jobb står i vägen för att jag skall kunna göra vissa moment i kurserna, som exv grupparbete på nätet... jag jobbar dagtid och de andra verkar enbart studera, vilket gör att de vill göra saker på dagtid, givetvis.
Tråkigt att behöva hoppa av, men det går fler tåg. Nu får jag lite andrum och kan göra vad jag vill av min fritid. Jag har numera fritid. Det känns inte dumt.

Och lilla mormor flyttar ifrån lasarettet idag och åker till ett tillfälligt hem där de kommer att ta hand om henne 24:7. Det känns skönt. Vad som känns lite tråkigt för mig är att hon bestämt sig för att hon skall flytta till ett äldreboende så fort det blir plats ledig. Det är naturligtvis betryggande och BRA att hon själv tar det beslutet medan hon är klar i knoppen, men det känns tråkigt på så vis att det inte är som ett personligt hem man skall hälsa på henne i, dels så känns det som om det är "sista anhalten"... och det skulle jag kunna vara utan... Men för mormor är det bara BRA och jag stöttar givetvis hennes beslut. Hon kommer att flytta till ett hem där en av hennes bästa väninnor finns, så hon kommer inte att vara ensam, och hon behöver inte sitta ensam och äta, något som hon tycker är det tristaste som finns.
Aj lavv jo, mormor!

Näe... nu hinner jag inte skriva mer. Dags att slänga i sig kaffet och göra sig i ordning inför sista arbetsdagen som jag har tillsammans med en av mina goaste arbetskamrater. Jag har tur som har det bästa jobbet och några av de bästaste arbetskamrater man kan ha. :)

Ha en fin dag, folks!

"Du är så glad och sprudlande idag"

"...du går omkring och skrattar och drillar", sade en arbetskamrat i morse. Och visst var jag, och visst gjorde jag! Men det var för att jag kände mig väl bemött också. Glädje sprider sig. :)

Annars blev det en ganska lång dag på jobbet. Har nästan precis kommit hem. Blev inbeordrad för att det var för lite folk... nåväl... NU är jag hemma... och idag planerar jag att ta en rejäl soffkoma. Imorgon är det sista arbetsdagen för veckan. Skönt, riktigt skönt. Jag skall njuta av min tredagars ledighet.

Puss, folks!

Dagen idag

De här kloka orden kom jag att tänka på när jag öppnade datorn. Vem det är som sagt dem vet jag inte, men låt dem följa er idag, imorgon och nästa dag. Några rader kan säga så mycket.

Dagen idag är en märklig dag
Den är din
Gårdagen föll ur dina händer
Den kan inte få mera innehåll
än du redan givit den
Morgondagen vet du ingenting om
Men dagen idag den har du
Idag kan du hjälpa någon
Idag kan du glädja en annan
Dagen idag är en märklig dag
Den är din

Rigor mortis

...kan man ha det i bara ländryggen? I så fall har jag det. Jävelryggen började grejja och hålla på under helgen eftersom jag suttit stilla och pluggat - och det under hela lördagen och söndagen. En annan sitter ju liasom inte som alla andra på en stol... jag sitter alltid i en knepig halv lotusställning där (jag vet att det låter otroligt) det ena benets knä ligger över det andra... det vill säga att jag mer eller mindre sitter med vänster fot under höger skinka medan höger fot vilar bekvämt sidan om vänster skinka, sen byter jag och gör det motsatta. Givetvis gör denna ställning att ryggen blir helt sned. Sitter man så i 12 timmar per dag, så dör ryggen, helt enkelt. Jag måste klura ut hur sjutton man sitter som folk, så att jag inte snedbelastar min smått tjusiga lekamen.



Denne man sitter i halv lotusställning, men jag drar benet mycket längre över det andra eftersom jag är överböjlig. Gissa om min rygg får form som ett 'S'? ;)





Och i morse såg jag ytterliggare uppgifter som skulle göras i de där kurserna jag går just nu. Herreminjeeee, säger jag bara. Hur fan går ett GRUPPARBETE på distans till? Varför känns det som om det är lättare att fly än illa fäkta? ;)

...sen gjorde jag det som jag lovat mig själv att inte göra idag. Jag hamnade i soffkoma i två timmar. Vaknade 21.30. Fina grajjor. Vi får se hur jag sover i natt. En riktigt tråkig bok i form av Entreprenörskapets rötter skall väl ändå fixa biffen, liasom...

...nu skall jag dock invänta M*A*S*H på tevefyraplus.

Puss, folks!

Dagen idag...

...blev trög. Och det hände diverse mindre kul saker. Men jag säger som Elton John:
I'm still standing!

Nåja... det mesta redde ut sig till slut. Jag kom hem, fixade lite färsk pasta med broccoli och ost och hamnade här. Nu skall jag dock lägga mig i horisontalläge i sängen och invänta Cityakuten på teve. Ikväll satsar jag på tidig sömn.

Natti, folks!

Så värdelöst

...ja, så känns det faktiskt att vakna 03.10 av att katten haft en mardröm. Hur jag vet om katten haft en mardröm? Hon vaknar med ett hjärtskrikande jam/skri och jamar förtvivlat en stund tills jag lugnat henne. Jojo - här vaknar man inte av egna mardrömmar, utan av andras.

Så... nu har jag varit vaken i ett par timmar. Har hunnit sortera lite papper och annat som fått ligga till sidan för det läsaktiva studentliv jag numera har. Ingen idé att gå och lägga sig nu. Dessutom har jag fixat en halv balja Zoégas som jag avnjuter i skrivande stund.

Jag kommer att vara tröööööött på jobbet. Jag längtar redan hem till soffan...

...eller varför inte till elementet...? ;)

Gäsp på er, folks!

Svårigheten...

...att fortsätta att plugga när man hållit på hela dagen är inte att man har slut på energi eller tålamod till det. Svårigheten består av att man hör sin katt ligga på soffan och snarka... Varför känner jag mig så dragen till soffan just nu?

ZZZzzzz-zzzZZZzzz-zZZ-zzzz-zzZZZZ-zzz

Företagsam dag i företagandets tecken

Idag har det minsann pluggats entreprenörskap från tidig dag till sen natt. Jag känner mig oerhört företagsam och stolt över att ha orkat hänga över boken så lång tid. Kunskapen skall nötas in!

Jag hade satt mig för att jag skulle ta mig igenom "Affärsplattformen" innan jag gick och lade mig, och nu har jag lyckats med detta. Skam den som ger sig!

Nu skall jag ta min kvällslektyr - "Entreprenörskapets Rötter" - med till sängs och somna som en stock. Det lär inte ta så lång tid. Tror jag.



Natti, folks!

Ungefär sådär 15-20 år för sent inser jag...

...att jag skulle ha gift mig med Frank Zappa. Fan vad man är efterklok.

Han var ett geni. Han var mystisk. Han var... sexig.



Vi ses i rockhimlen, Zappa! Du lär inte komma undan mig...

Upprop för bojkott av ICA

Just när man bestämt sig för att synda... Ja, precis när man har önskemål om att bre på röven ytterligare, så HAR de inte de chips jag är sugen på. Vilken jävla fascism!
Värre är att jag inte ville HA några av de andra sorterna (vilket var ett smalt utbud, må jag säga - nästan bara sour cream, ostaktiga saker eller dillsmaker)... Så vad fick jag stoppa ner i shoppingvagnen? En lättfil och en dippa... morötter och gurka hade jag hemma.

De tvingar mig att vara nyttig när jag vill svulla?!?!! Fy fan för ICA.

Nu står lättfilen i melittan för att rinna bort vasslet. Gurkan och morötterna är redan skalade och stavade.

Nu skall jag... eh... lättsvulla?


Tata, folks!

Vad är det som händer?

Ja, vad är det som händer, egentligen?
Folk dör som flugor, till höger och vänster sett ur vår arbetsplats' perspektiv.

• Det började med att K:s moster dog. Under tiden de får ha en minnesstund hemma pga att K:s mamma är så dement att hon inte kan ta sig till platsen där hennes syster bodde, så ringer det och det visar sig att K:s svärdotter blivit halvt förlamad. Vänster sida är bara "borta".

• Sen var det A som åkte på semester till varmare länder. De hann bara ner, så ringde telefonen att hennes syster dött knall och fall - 47 år gammal! Det var bara till att vända hemåt igen.

• Så var det en vikarie som skulle jobba en av nätterna. Han ringde återbud 2 timmar innan för att det var någon släkting till honom som dött.

• I lördags var det nära att min egen mormor lämnade in.

• Arbetskamraten R:s bror dog i veckan, under tiden hon var på semester. De hade ingen kontakt alls, men av naturliga skäl (och själ) så känns det ju ändå...

• Och igår kom senaste dödsbudet: L på administrationen, som hjälpt mig massor av gånger när det gäller olika ekonomiska spörsmål - handkassa, elektroniska fakturor e d - dog hastigt igår. Utan förvarning. Jag öppnade mailet hemifrån på kvällen. Vilken chock!

Jag kan bara konstatera en sak: det har varit förfärligt mycket död och elände omkring vår arbetsplats såhär i början på året. Måtte det vara slut på det nu. Annars är vår arbetsplats direkt livsfarlig för de stackare som befinner sig i vår omgivning...

Sov i ro allihop.

En omtumlande helg

Lördagen var minst sagt omtumlande. Efter några veckors planerande så blev det äntligen dags att träffa alla nära och kära vänner för att fira min födelsedag i en buss på Österlen. Visst, lite annorlunda, men det är inte vilken buss som helst! Den tillhör min bästis Pjetre som rustat upp bussen till tänderna. Nåja, nu har den inga tänder, men väl både en och två fenders... Bussen är ganska lyxig med kaklat badrum med både dusch och toalett, det finns 9 slafar, ett litet kök och säten med bord. Kyl och frys utgör givetvis också en del av fasciliteterna.

På fredagen hade jag förberett lite och gjort potatisgratäng till alla. Experimenterat, kanske man snarare skulle säga. Jag gjorde nämligen en ost- och vitlökssås som jag varvade mellan potatis och lök. Den blev rätt så smarrans, om jag får säga det själv. :) Och på lördagförmiddagen gjorde jag sallad, så att den skulle hålla sig fräsch.

Framåt 12-tiden var det dags att ge sig av mot Österlen. Medbrottsling hela vägen hemifrån var en medelålders bekant och fler kumpaner hämtades upp vid tågstationen i Lund. En knapp timme senare nådde vi vårt mål: den mintgröna bussen och ägaren Pjetre. Vilket kärt återseende för oss alla!

Vi hade mycket trevligt. Gott käk, god musik i goda vänners lag. Mysigt var det, inte minst med alla ljus Pjetre hade placerat ut. För att hålla värmen sådär i januari så hade han dragit igång ett par värmeelement också. Alla mådde som prinsar och prinsessor.

Men så kom ett samtal till mig. Helt oväntat fick jag reda på att min mormor svävade mellan liv och död efter att ha fått en hastig lunginflammation. Hon var på väg in i ambulans till lasarettet. Min älskade mormor som står mig så nära! Nykter blev jag på en gång, men där satt jag strandad på vischan, och kunde ingenting göra. Massor av mil hemifrån. Jag fick förlika mig med tanken att det här kunde jag aldrig ha förutspått och därför kunde jag heller inte förebrå mig för att inte vara där. Jag blev naturligtvis jätteledsen, men jag är SÅ tacksam för att jag hade mina absolut närmaste vänner omkring mig. Tack till er!!!

Under hela kvällen fick jag fortlöpande information. De hade fått ge lilla mormor bredspektrumantibiotika rakt i blodet och hon låg ett tag i respirator. Slangar, kablar, you name it. Ett par timmar senare fick jag så ett samtal där jag fick reda på att hon vaknat till och tydligen på ett humoristiskt sätt tagit en av de manliga sjuksyrrorna i örat och sagt att om han inte skötte sig, så skulle hon minsann ta honom ordentligt i örat! Det är min mormor det. En riktig krutmormor! Hon fick höra av min syster att hon varit riktigt illa däran, och då hade mormor svarat att "men jag är envis!" Hon ville inte lämna in nu. Och hon trodde att hon skulle kunna åka hem dagen efter. Kanske liiiite positivt, men det visar på att hon har kämpaglöden i behåll. Efter det samtalet kände jag mig lugnare och kunde ta mig en öl till, och fortsätta vara med i gemenskapen.

Idag har jag hållit mig uppdaterad kring hur det går för lilla mormor, och hon verkar vara mycket bättre, även om hon fortfarande får syrgas, till förmån för den svåra andningen. Eftersom hon ligger på intensiven, så får hon inte ha hur många besökare som helst, så jag sade till min mor att hon skulle hälsa mormor att jag skulle komma efter jobbet imorgon istället.

I nöden prövas vänskapen, sägs det. Och jag fick bekräftat att jag har riktiga Vänner i helgen. Vi finns där för varandra och jag är så stolt över att få lov att kalla dem för just mina Vänner.
Tack återigen till er! Och puss!

På återseende, folks.

...och när jag ändå är igång...

...så kan jag slänga in en bild jag tog med min mobilkamera på en av de där egenhändigt designade och sydda "plastficketavlorna" på jobbet. Denna tavla har 25 fickor, andra tavlor jag sytt har haft olika många fickor, beroende på var de skall sitta och hur många bilder som kan tänkas behövas på den plats de skall sitta på.



Denna sitter upphängd på insidan av J:s garderob, där det finns en arbetsordning för vilka kläder han skall ta fram. Vi tar aktuella bilder ur fickan och sätter upp på hans arbetsordning, sen plockar han översta bilden på nämnda arbetsordning och matchar in den på det ställe där plagget finns. Matchar in betyder att han har ett kuvert med samma bild på, och han lägger den nedtagna bilden ifrån arbetsordningen i det matchande kuvertet. På så vis vet han hela tiden vart han skall ta sig, eftersom han annars "villar bort sig" på vägen och gärna hamnar lite lojt i soffan. :)

Autismpedagogik är fascinerande och kul!

That's all, folks!

Be careful what you wish for...

...you might just get it!
Jo, det där är något som funnits i mina tankar i ett par dagar nu.
Anledningen är denna:
Jag brukar säga om mig själv att jag är en drömstudent, eftersom jag suger i mig allt jag kan lära mig... jag verkligen vill lära mig. Ur lärarsynpunkt måste det ju ses som en drömstudent, helt enkelt. Jag försöker vara uppmärksam. Vill förstå. Och jag ger mig inte. Saker skall nötas in. Om jag inte förstår nu, så nog baskemej skall jag finna ett sätt att göra det. Och så småningom trillar poletten ner. På vägen kan det bli hårslitningar och tandagnisslan. Men jag ger mig inte. Jag ger mig bara inte.
Mitt motto här i livet är: I may be a loser, but certainly not a quitter!

...men var kommer då "Be careful what you wish for" in i bilden? Jo... jag tänkte först att jag skulle omregga mig till programmet för "Ledarskap och Organisation" till våren. Jag till och med lät det göras, men efter att det blivit en fantastisk röra med allting - vad jag gjort i de olika kurserna redan, vad jag inte gjort, vilka seminarier jag redan gått på, vilka uppgifter jag redan fixat - så tyckte jag att det kändes lite tungt att börja läsa på programmet igen. Så jag tackade nej. Istället fortsatte jag på den linjen att jag ville läsa något, men vad jag skulle läsa visste jag inte. Jag surfade runt och snubblade över en kurs som heter "Förändringsledarskap", vilket jag tyckte lät spännande. Jag sökte in, trots att det var sen anmälan. Efter några dagar stod det på Studeras hemsida att jag efter andra urvalet var 14:e reserv. Så jag tänkte att jag fick söka efter något annat att plugga. Och det var då jag fann det... Programmet för "Entreprenöriellt företagande". Jag sökte med en gång. Och kom in, trots att det var en sen anmälan även för detta.


Döm om min förvåning när jag ett par dagar senare - samtidigt med kuvertet med inloggningsuppgifter till Entreprenöriellt-kursen - fick ett kuvert där det stod att jag var antagen till Förändringsledarskapet också...! Vafan! :)

Det gav mig faktiskt fjärilar i magen. Vad sjutton är det som händer? :)
Så nu sitter jag här... och jag är nervös för om jag kommer att klara att läsa Entreprenöriellt företagande som går på helfart samtidigt som jag arbetar...? Att läsa Förändringsledarkap är naturligtvis uteslutet nu...

Jag har iaf bestämt mig för att jag skall försöka. Man skall sikta mot stjärnorna... om man sen hamnar vid trädtopparna, så har man ju iaf provat!

Så jag var till Campuset i stan för första gången idag och skaffade mig ett lånekort och lånade böcker som ingår i de två första kurserna som går parallellt med varandra. Det är inte i "min" stad jag skall plugga, utan ganska långt iväg. Men det är på distans. En del böcker finns dock på stans Campusbibliotek, så det är bara välkommet.

Jag kom hem och öppnade den första boken som vi uppmanats att läsa: "Entreprenörskapets rötter", som handlar om entreprenörskapets utveckling historiskt sett.

Smaka på den, folks!

Breathtaking views

Ja, vad kan man säga? Efter ett par timmars skön eftermiddagslur på soffan sitter jag här och småsurfar. Trillade över en oerhört vacker bild och googlade vidare på detta slott:

Kilchurn Castle, Scotland

Jag inser att mina tankar på att besöka både Irland, Scotland och Island aktualiseras när jag snubblar över vyer som denna.
Länk för intresserade: http://www.timberbush-tours.co.uk/glasgow_tours/one_day/oban_oneday.html

Jaooo... drömma kan man alltid.

Någon som hänger med?

Att känna sig mörbultad OCH nöjd...

Jo, det är så jag känner mig, mörbultad och nöjd. Hur kan man göra det, undrar ni kanske? Imorse när jag vaknade (alldeles för tidigt) så visste jag verkligen inte om att jag skulle bli inbeordrad ända till 21.00 på jobbet. Vilken låååång dag det blev! Men vilken KREATIV sådan! Jag for iväg och införskaffade lite pryttlar så att jag kunde börja sy "bildhållartavlor" på jobbet. Sånt finns bara inte att tillgå nånstans... Det handlar om specialpedagogik med inriktning mot autism, och med vissa av våra boende arbetar vi med scheman och arbetsordningar med bilder. Men det blir ju cirka trehundramiljoner sådana, och det är alltid så svårt att hitta rätt bild. Särskilt om de ligger i en korg, huller om buller.

Mitt ordningssinne och min driftighet fick mig att designa en slags tavla, där bakgrunden är av en ljus snygg vaxduk och där jag sytt "kanaler" av genomskinlig tjock plast, så att man kan sticka ner bilderna i dessa och se vad varje lilla ficka innehåller för bild. Suverän konstruktion, om jag själv får säga det. ;) Och vem skulle hindra mig ifrån att göra det? ;)

Jag har fixat en hel del bilder och konstruerat två bildfickstavlor idag, en som fått ta plats i köket, där det finns bilder på olika sorters mat, kastruller och utensilier, samt en tavla som jag hängde upp i badrummet, som skall innehålla bilder till arbetsordningen för morgon- och kvällsrutiner. Imorgon kommer jag att fortsätta sy såna däringarnas bildfickstavlor, och tanken är då att jag skall göra en som skall innehålla bilder bara på kläder (i garderoben), en till arbetsordningar för städning och sen kan jag så här på rak arm inte säga hur många till jag behöver göra. Det känns som om jag inte kan tänka. Min hjärna har verkligen fått arbeta idag. Jag testade nya bilder och det nya schemat med en boende under kvällen, och det funkade suveränt.
Då kan jag bara säga att man går hem med en känsla av att vara nöjd. Hjärnan är mörbultad, men själen är mycket nöjd.

Och med tanke på vad jag skrev här i bloggen imorse, så hoppas jag att jag kommer att kunna sova. Sova riktigt gott. Just nu känns det som om det kommer att bli så. :)

Nattinatti, folks!

Morgonfunderingar

Jag har nog världens knepigaste sömnrytm.
Scenario 1: Jag lägger mig runt 23.00 och vaknar av mig själv runt 04.30.
Scenario 2: Jag kan inte hålla mig ifrån att falla i koma ett par timmar på kvällen och somnar inte förrän 02.30, för att sen gå upp 06.25 igen.
Och så loopar det. Om och om igen.
Det är som om min kropp inte vill ha mer än de där timmarnas sömn. Ty trots allt så är jag pigg hela dagen fram till kvällen. Skulle jag lägga mig och sova "för natten" redan när jag känner mig sådär koma-trött på kvällen så skulle jag vakna vid 01.30-02.00 och sen skulle jag inte kunna sova längre. DÅ hade jag varit helt död dagen efter.





John Blund verkar inte helt
samarbetsvillig med mig...






Nåväl. Sitter med morgonkaffet och funderar över hur jag skall bida min tid fram tills jag skall gå och jobba. Skall jag gå in på arbetets server och öppna upp mappen med de pedagogiska bilderna och fortsätta bearbeta dem? Kanske lite överambitiöst att göra såhär halvsex på morgonen...
Nå... vi får se vad det blir. Först blir det iaf en ny mugg kaffe.
Tata så länge, folks!

En avslappnad söndag

Det har varit en skön dag, denna söndag. Även då jag hade städande av lägenheten hängandes över mig och att jag i ett svagt ögonblick hade lovat mormor att plocka ner alla hennes tomtar och andra julsaker, så kände jag mig otroligt avslappnad. Igår lämnade jag nämligen in den sista uppgiften till kursen "Yrkeskunnandets Praktik" och känner inte längre någon press att prestera något inom en tidsfrist. Men det är naturligtvis bara tillfälligt. Som den arbetsmyra jag är kommer jag snart att läsa något annat. Jag har till och med sökt in på ett program, men om jag kommer in eller ej vet jag ännu inte, eftersom det var en sen anmälan. Jag ansökte för ett par dagar sen när jag läste på programmets hemsida att det fanns platser kvar, så jag håller tummarna för att jag kommer in. I så fall börjar jag läsa igen den 21/1... Att få en veckas lättja är ju inte illa. Kommer jag in på programmet, så blir det ju desto mer eld i baken på en... att plugga 100% samtidigt som man jobbar är kanske inte det lättaste, men jag skall göra ett tappert försök. Det handlar ju om min framtid!

Jo, städningen blev av. Både dammsugning och torkande av golv. Tankarna fanns där att jag skulle damma också, men jag skall väl inte vara sysslolös imorgon?

Efter städandet bar det av till mormor. Låt mig säga att det inte tog lite tid att plocka ihop tomtarna. Min mormor samlar nämligen på tomtar... och då hade hon ändå bara hälften av dem uppe... Efter allt inpackande i papper och nedstuvande i lådor, så skulle allting in i garderoben, vilket var ett litet företag i sig. Men det blev så bra och lilla mormor blev så nöjd, så nöjd.

När jag kom hem hamnade jag en stund framför datorn. Lite slösurfande, innan jag lade mig på soffan och tittade på teve. Och jag lyckades göra det som jag lovat mig själv att inte göra: jag föll i koma, men redan efter en timma lyckades jag kravla mig upp, vilket jag tycker att jag skulle få en tapperhetsmedalj för, eftersom jag brukar sova åtminstone två timmar. Men det är söndag och jag vill somna i tid ikväll. Imorgon är det återigen en ny arbetsvecka, och jag ser jättemycket fram emot den, eftersom jag just nu är inne i en enormt kreativ period. Kanske jag berättar om vad det handlar om i en senare blogg.

G'nite, folks!