torsdag 21 februari 2008

Jag skall bli rik

Jodå. Det lovar faktiskt självaste Donald J Trump mig. Härligt, säger jag! Samtidigt har jag givit honom 29 spänn för boken han skrivit. Är han inte rik nog redan? ;)

Jag var iväg igår i jobbets tecken för att införskaffa lite pimpinggrejor till han jag är kontaktpersonal till. Nu skulle jag inte pimpa honom utan hans lägenhet. Det blev diverse småsaker (nej, inte prydnadssaker, jag gillar inte sånt och vem måste städa av skiten när det blir dammigt?) ;) Jag pratar om diodlampor i form av stjärnor... nån lampa som ändrar färg osv... Killen har autism och är fascinerad av färger och former.


När jag gick förbi några bord med böcker så bara låg han där och smajlade åt mig, Hr Trump. Med de mest vitblekta tänder och med en vällagd (?) tupé, som mest ser ut som en blandning mellan hämtehår och en finhårad golvmopp uppmanade han mig att bli rik. Och varför inte, tänkte jag. Det kan väl inte göra alltför ont? Så han åkte ner i shoppingkorgen, ihop med Paulúns shoppingguide. Väl spenderade 58 spänn för dessa två böcker, tycker jag. :)

På tillbakavägen fixade jag lite nya blommor till jobbet. Ett par buntar påskliljor, men även några helt underbara ranunkler, som blivit något av min favoritblomma.

Som jag skrev i måndags morse så har jag bara hunnit hosta till och
veckans sista arbetsdag har kommit. Inte kom den smygande, det var med stormsteg den dök upp. Det är skrämmande hur fort tiden går.

Sömnen har det iaf inte varit något fel på denna vecka. Jag har sovit som en söt liten bullterrier om nätterna. Kommit i säng i tid och allting. Kanske det är för att jag inte har haft några soffkomor under veckan? Och för att jag gett mig den på att motionera vareviga jädrans dag? Och dagen idag skall inte bli annorlunda. Jag tänker cykla som en besatt. Men det är fortfarande så frustrerande att vågen inte rör sig neråt! Jag får väl inbilla mig att jag fått benmuskler... hoho... Och bannlysa den alltför goda julosten som ligger i kylen. ;)

Och imorgon bär det av till den gode vännen Pjetr för att hjälpa till att packa inför lördagens flytt. Kommer att bli kul att återse honom och alla andra!

NU: mer kaffe.
Ha en ypperlig dag, folks!

onsdag 20 februari 2008

Meningen med motion?

Säg mig, vad är meningen med motion, egentligen?
I några veckor har jag varit ganska duktig vad gäller motionsjävelcyklande. Därför förstår jag inte... varför går jag upp i vikt? Vi snackar inte om flertalet kilon, men faktiskt ett iaf. Det där är... knäckande. Nästan så att jag vill ge upp att cykla. Fasen också.

Kosten har jag varit ganska duktig med (förutom alla hjärtansdagspresangen). Visst... lite utsvävningar i form av gorgonzola i en maträtt... men det är ju inte några mängder vi pratar om!

Kämpigt värre. Jag menar - det är svårt att hålla motivationen uppe när vågen pekar åt fel håll trots att jag gör saker rätt... Men jag skall göra samma sak som jag gjort i flera dagar på rad - slänga mig upp på järnhästen och ta mig en timme när jag kommit hem från jobbet. Jag får försöka tro att det kommer att ge resultat längre fram då?!

Inte ge upp nu.

Dagens lunch kommer att bestå av omelett på äggvitor och en rejäl sallad till det. Jag får väl gå och förbereda salladen till melodin av bänkdiskmaskinen som är igång. :)



Annat var det på den tiden när spinning betydde något... meningsfullt. ;) Det var bättre förr. ;)





Njut av dagen, folks!

tisdag 19 februari 2008

Märkligt

Jo... märkligt var ordet. Imorse tänkte jag att jag skulle slänga in ett par Blood, Sweat & Tearslåtar i mobilen. Datornördig som jag är, har jag (givetvis) Total Commander som filhanterare - bättre finns bara inte till en PC. När jag kopplade in mobilen till datorn och startade TtlCmd visade det sig att filerna visst ligger kvar i mobilen! Men jag har bara inte kunnat komma åt dem. Som jag skrev tidigare idag, blev allting snurrigt efter förra gången jag kopplat in mobilen till datorn. Filerna gick inte att hitta, och alla inställningar i form av ljud bara försvann och återställde sig till ursprunglig fabriksinställning. Paff blev jag då, och ännu mer paff blev jag när jag såg att allting fanns kvar...


När jag tagit loss kabeln den här gången, tittade jag hur det såg ut i mobilen, och plötsligen visade mobilen alla dessa filer som jag tidigare inte hittat och trott att jag förlorat. Skumt värre. Men det är väl teknikens under, antar jag.

Sen iväg till jobbet. När jag skulle käka frukost där upptäckte jag att min yoghurt tydligen varit riktigt god... någon hade käkat av den, så jag fick precis en tallrik... och jag öppnade den igår...?! Nog innehåller väl en yoghurtpaket mer än två tallrikar yoghurt??? Ja, det är normaltallrikar vi pratar om. "Surt", sade räven om rönnbären.

Annars har dagen förflutit fint. Efter jobbet tog jag tjuren vid hornen och kastade min lekamen upp på motionsjävelcykeln en timma, tittandes på ett avsnitt av Jordan och början på ett Mediumavsnitt. Nu sitter jag här och njuter av en stor kopp Earl Red och ett par osötade grahamsskorpor i skenet av ett helt gäng tända ljus och med Coloran i ögonbrynen.

Dags att titta lite på ett nytt Mediumavsnitt, tror jag. Sen får jag nog tvätta bort överskottsfärgen ifrån brynen.

Goder Afton, mein volken, eller nåt. ;)

Jag hade en ambition...

...och det var att fylla min mobil med musik innan jag gick till jobbet denna morgon. Men eftersom det tar tid att välja allt vad jag vill ha, så inser jag att det är ett projekt som tar längre tid än vad jag har att spendera på morgonen. Morgnarna är för mig heliga. Stress göre sig icke besvär.

Det får bli när jag kommit hem istället.
Nå... ett par låtar med Blood, Sweat & Tears hinner jag nog att stoppa in.

Det var för några veckor sen det hände. Jag hade kopplat telefonen till datorn och skulle slänga över en bild. Allt frid och fröjd. Tills jag kopplade loss kabeln. Trots att jag tagit bort USB:n via "Safely Remove Hardware"... gick det ändå åt pipsvängen. Alla filer jag hade i telefonen försvann. Jag menar ALLA. Foton och musik, mm.
Eftersom jag är ett stort Led Zep-fan, så har jag haft "When the Levee Breaks" som ringsignal. När telefonen ringde och jag inte för mitt liv kunde begripa att det var min telefon som ringde, insåg jag vad som hänt. Inte längre får jag höra Rush när mobilen väcker mig om morgnarna. Jag måste ta tag i detta... i eftermiddag när jag kommer hem.
Nu - morgontoalett. Sen - jobb.

Ha en fin dag, folks!

måndag 18 februari 2008

God morgon!

...eller som vi säger i min del av landet: "gääääsp!!" :)

Måndag igen. Ny vecka. Nya friska tag. Möte med chefen angående Systematiskt Brandskyddsarbete i eftermiddag. Dubbelgäsp. Det är ett tufft jobb, men nån måste ju för tusan göra det.

Morgonens kaffe inmundigas i skrivande stund och lunchen är förberedd. Det kommer att bli sötpotatissoppa med ingefära, vitlök, potatis, morött
er och lök. Till detta kommer jag att äta den sista lilla brödskalken Filone. Jag längtar redan. Allting är skalat denna morgon, så när det är dags att fixa lunch så skivar jag bara och kastar ner det i pytsen. Piece of cake.

Eftersom jag bara jobbar måndag-torsdag varje vecka, kan jag inte låta bli att slås av häpnad över hur fort tiden går. Imorgon eftermiddag kommer jag att tänka: "Jaha, nu har halva veckan gått." Och innan jag vet ordet av, är det torsdag och min sista arbetsdag. Jag blir lika förvånad över det varje gång.


Till helgen väntas både allvar och nöje. Både jobb och förströelse. Jag skall hjälpa min gode Vän Pjetr packa på fredagen och på lördagen kommer ett helt gäng och skall hjälpa honom att flytta och flyttstäda. På kvällen blir det partaj. Ljuvligt! Och så får jag återse bästaste M igen. Vilken lycka. Bara hon påminner mig på torsdagen att jag skall ta med hennes presang jag köpte för ett par veckor sen.

Nu - morgontoalett, sen off to work.


Ha en superfin dag... och glöm inte... NJUUUUT!!

söndag 17 februari 2008

Dagen idag har varit loj...

Och när jag blickar tillbaka så undrar jag om jag gjort något öht taget idag? Vart har dagen tagit vägen, egentligen? Lite skrämmande är det allt...

Jag har sorterat lite papper... som fortfarande ligger i fjorton högar på köksbordet. Jag har tvättat två maskiner tvätt. Någon mat har jag inte gjort idag. Det har varit en yoghurt- och mackedag. Men jag har åtminstone trampat på motionsjävelcykeln i 1 tim och 20 min under tiden jag tittade på Jordan, Rättsläkare, som jag tankat hem ett par säsonger med. Och efter det så fortsatte jag att titta på ytterligare avsnitt i samma serie, inmundigande Earl Red med lite lime i och ett par osötade grahamsskorpor. Najsigt.

Men... hemmet ser fortfarande ut som en katastrof. Och jag borde bry mig... men jag gör det inte. Det finns viktigare saker här i livet att oroa sig över isf. Fast... jag har i nuläget inte så mycket att oroa mig över. Iaf inte för egen del.

Nåväl... ett avsnitt till av Jordan blir det nog innan jag lägger mig och läser om kvantfysikens fascinerande värld.

Ha en fortsatt skön afton, folks!

Överallt finns de...

...vardagshjältarna/-hjältinnorna. De som går igenom så mycket skit, men vägrar att låta sig brytas ned. Med slagg upp till knäna, fortsätter de vada som vore det vatten de tog sig igenom. Inte för att de tar det lättsamt - utan de reflekterar över sin situation. Lär av den. Ser olika mönster. Tänker igenom hur man bäst tar sig fram, steg för steg.

Nånstans har de förmågan att se solen stiga över horisonten, även om den är långt, långt borta. Och det är det som får dem att fortsätta ta sig framåt, mot ljusare tider. För nånstans tror jag att det är just det som ger styrkan - tilltron till att det kommer att bli bättre.

Tålamod är en dygd, och vad jag förstår så är vardagshjältarna fyllda med både detta och tillförsikt.

Jag beundrar er! Och speciellt har jag en vardagshjältinna i åtanke just nu. Du är det bästa som finns, glöm inte det!

Kramis!

Ibland surfar man in på Youtube...

...och hittar helt fantastiska GULDKORN!!

Denna förmiddag hittade jag denne unge man, spelandes något vackert och rytmiskt. Det måste ses/lyssnas på: det säger mer än vad man med tusen ord kan beskriva.

Lyssna och njut.



Najs, va, folks?

lördag 16 februari 2008

Böckerna äro beställda

Efter ett velande hit och dit så fick jag till beställningslistan enligt följande:

Rasrisk - Mattias Gardell
Finn din egen saga - Per Clemensson
Iliaden - Homeros
Odysséen - Homeros
Att leka med elden: sekternas värld - Karl-Erik Nylund
Myternas historia - Karen Armstrong

Jag sade att jag är en sucker för faktaböcker. ;)

För övrigt kan jag rekommendera Karen Armstrongs biografi "Genom den trånga porten" som handlar om hennes 7 år i kloster, dit hon valde att gå när hon var 17 år. Ett rysligt liv med självspäkelse och selfdenial som huvudmål.

NU är det dags för tevesoffan. ;)

Tata folks!

Jag är sugen på böcker

...jag har redan hyllmetrar med böcker jag inte läst ännu, men ändå kan jag inte låta bli att söka nya. Det är som vore det ett gift. Jag har så många intressen, att jag inte kan låta bli att hänge mig åt nya läsvärda och intressanta böcker. Och då pratar vi inte om romaner, ty det är inte riktigt min stil. Jag gillar mer faktaböcker, facklitteratur och biografier, kantig som jag är.

Och just nu är jag sugen på att skaffa mig Eddan. (Jo... den är skönlitterär. Även solen har sina fläckar... hehe...) Jag kan bara inte bestämma mig om jag skall ha den äldre, poetiska Eddan eller Snorris prosaiska dito... Hjälp mig någon som är bra på området.

Bästaste dyermaker gillar den på engelska, och det är möjligt att det är ett vackrare språk, men det är inte mer lättläst, så jag tror att jag satsar på en svensk version.

Snart skall jag lägga mig och fortsätta läsa om kvantfysik... även den boken på engelska, vilket inte gör det... lättare... :)

Mustasch ackompanjerar mig denna afton. Om det är vågrörelser eller partiklar vet jag inte... men energi är det iaf. :)

Tattelitaaaaaa, folks!

Det är jag och Martha Stewart

Mja... det känns väl kanske lite överdrivet att säga att det är hon och jag, med tanke på att jag varken tycker det är KUL att laga mat eller har suttit i fängelse. Men jag har iaf plockat ut en liten grön- och rotsakslåda ur ugnen och den står och skall svalna innan jag kan äta den. Så här ser den ut.

Idag blev det mer gorgonzola i, men jag glömde löken... hur kan man bara göra ett sånt fatalt misstag? Nåja, den blir säkert god iaf. Skall bli spännande att se hur det smakar med det rökta flingsaltet som jag hittade när jag stod och botaniserade på Coop igår... Någon som provat det?
Jag kan botanisera bland
varuhyllorna hur länge som helst. Att exv Zeta gjort en jättegod citronolivolja visste jag sedan länge (den kan jag också rekommendera), men nu såg jag att det kommit en ny smaksatt rapsolja, och det tycker jag är mycket mer intressant. Vid tillfälle skall detta givetvis provas. Det rökta flingsaltet fick räcka för smaklökarna. For now.

Nu blir det tevemiddag.

CyaL8er, folks!

fredag 15 februari 2008

En väntan på dubbelt gott

...det är precis vad jag har just nu. I ugnen står en rotsaksgratäng, spetsad med gorgonzola (jag råkade ta fel ost i affären - det skulle ju vara parmesan för fasen... haha... men det blir säkert supergott med den lätt mögliga osten också). Till detta skall det serveras italienskt Filonebröd, ett av de godaste bröd jag smakat, faktiskt.
När maten är klar skall jag ge mig iväg till min goda väninna S som skall massera mig. Dubbelt gott alltså. Den här gången begår vi inte
misstaget att äta först. Sist låg vi i salongen som döda sillar av mättnad och kunde inte ge oss på någon massage på ett par timmar. :)

Har jag tur så läser inte frk S bloggen innan jag kommer och då kan jag här och nu avslöja att jag har köpt en presang till henne för att hon fyllde år för några dagar sen.

Tills jag skall ge mig av lyssnar jag på Blood, Sweat & Tears, slår in paketet och njuter av doften från gratängen.

Trevlig fredag, folks!

Jag har dragit en vinstlott!

Åtminstone är det så det känns när man kommer tillbaka från tandläkaren och allting är BRA! Inga hål, inga fyllningar som behöver bytas ut, inga andra krusiduller. När han sade att allting var bra, så ropade jag "YEEEY!!" högt.

Jag tror att jag har världens bäste tandläkare för övrigt. Trots att han är privattandläkare, så försöker han inte hitta fel som inte finns, för att tjäna pengar.


Jag var glad som en speleman och kramade till och med om min käre dentist. Han blev nog lite halvt generad... men det är ju bara sån jag är. Kramig mot goa människor.
När jag insåg att jag inte skulle behöva lägga flera tusen på vidare behandlingar, så körde jag direkt och satte sprätt på 500 kronor på husgeråd och mat. Kändes riktigt kul, faktiskt. ;)

Och en sak till: eftersom jag gillar designmöbler blev jag überförtjust när jag såg att de hade gjort om i väntrummet. Numera står det bl a Lamino-stolar där, designade av Yngve Ekström. Sämre stolar kan man sitta i när man väntar!

Tjohoo, folks!

torsdag 14 februari 2008

Jag fick en alla hjärtanspresang idag...

...av min alldeles underbara arbetskamrat M. Men herregud vilken presang... haha... egentligen ville jag inte ha den, men man kan ju bara inte säga nej. Vad jag fick? En påse chips, för att hon vet att jag är svag för det. Men jag som varit så duktig den senaste tiden och motionerat och inte ätit något sånt skräp? Håhå jaja. Jag öppnade påsen på jobbet och började bjuda... sen tog jag hem den och fortsatte med att äta ur den hemma. Jag käkade nog en 125 gram ur jävelpåsen, men sen slängde jag resten.
Nu sitter jag här med ett dåligt samvete... dock tänker jag råda bot på det imorgon. Då blir det friska tag på jävelmotionscykeln.

...och just det... håll tummarna för mig imorgon förmiddag. Jag skall till tandläkaren... *rrrrrrryyyyser* På kvällen blir det dock massage, så dagen kommer att avslutas bra. Jag har lovat goda väninnan S (som masserar mig) att fixa någon middag till oss. Vad det blir har jag inte den blekaste om just nu. Men det löser sig efter tandläkarbesöket. Jag tar ett bekymmer i taget. ;)

Sweet dreams, folks!

En stilla undran


Jag är ibland något av en språkfascist, en prettolingvist.

Jag har under ett par års tid funderat över en sak:

Vem är det som började med att använda sig av den tilläggsfras som är fullständigt onödig och som dessutom låter fruktansvärt dum?

Vilken fras? Jag skall ge några exempel:

"Den är god, är den."
"Jag är glad, är jag."
"Det luktar gott, gör det."
"Den var blommig, var den."
"Det gjorde susen, gjorde det."

...ja, ni fattar. Och denna företeelse har jag inte lagt märke till förrän för ett par, tre år sen. Jag tror att det är en tämligen ny "åkomma". Men vem sjutton började med den?

De som använder sig av denna tilläggsfras, hör de verkligen inte hur illa det låter? Eller använder de den bara för att det skall förstärka den fras den är ett tillägg till?

Om någon har några bra svar på dessa frågor eller bara synpunkter på mitt inlägg, får ni gärna höra av er.
...eller som de där som använder tilläggsfrasen skulle säga: "Det vore kul att höra ifrån er, vore det." ;)

That's all for now, folks!

onsdag 13 februari 2008

Det diskuteras...

...om barn föds onda. Jag skulle vilja gå ännu längre och ställa frågan om chefer föds onda? Jag börjar tro det.

Iaf tror jag att de föds till klantskallar, ty dabbar sig gör de i tid och otid. Jag vet ingen av mina arbetskamrater som dabbar sig så som min chef gör, åtminstone.

Föds chefer till narcissister? Eller byggs det upp under vägen? Föds de in i en känsla av maktfullkomlighet?

Är chefernas tro också medfödd, dvs den tro på att om man visar att man inte mår bra, så är det en svaghet?

Känner nämna personer att anställda som säger sin mening och står upp för vad de tycker, är obekväma rakt av, utan att ta sig en funderare över vad det är de anställda säger?

GILLAR chefer nepotism? Anser de det vara åkejj sådär, bara?

Kan chefer säga: "förlåt"?

Sist men inte minst... är de födda att älska folk med brunnäsor?

Jag bara undrar, folks!

söndag 10 februari 2008

Jag måste bara få dela med mig...

...av ett av de coolaste banden nånsin som är Blood, Sweat & Tears.

Här är ett smakprov på dem... men det är inte deras låt, utan Donny Hathaways, som också är en ruskigt bra soulartist, men som tyvärr alldeles för få brytt sig om att lära "känna".

Låten med Blood, Sweat & Tears kommer från plattan


Child is Father to the Man


Här är Hathaways originalversion av samma låt, som kommer från plattan


Extension of a Man

Det är dags att soula upp er, folks!

Kom och skriv mig det på näsan!

Minns ni Hedvig (spelad av Birgitta Andersson) i "Från A till Ö"? Hon som dansade med sin sopkvast medan hon sjöng frasen ovan? Jag tror att hon träffat på en sån därn hemsk amateurpsykolog och försökte med sin sång skrämma henom på flykten varje gång hen dök upp...

Som om jag inte skulle
kunna så enkla saker.
Jag bara frågar?
Kom och skriv mej det på näsan,
kom och skriv mej det på näsan,
kom och skriv mej det på näsan
den som vågar!


Vad hon egentligen sjunger är:

Försök komma och skriva mig på näsan, om du kan, så får du dina fiskar vändstekta i stekpannan!

Alla har vi en inneboende amatörpsykolog, men den bör användas försiktigt, snyggt och vid utvalda tillfällen. Det innebär bland annat att man inte skriver folk på näsan med sina psykologiska "kunskaper" om personen. Speciellt om det är så att man inte känner vederbörande, utan bara tror sig känna henom.

Att skriva folk på näsan och klappa dem på huvudet är det värsta som finns.
Jag tror att vi är överens om detta. Ändå sker det varje dag.
Innan du drygar dig med ett psykologiskt "kunskapsdravel" - tänk efter vad det är du kommer att sända ut.

Rrrrogntudjuuu, folks!

lördag 9 februari 2008

Jag längtar inte efter att resa egentligen...

...men när man surfar och ser bilder som dessa, så kan jag inte annat än önska mig iväg, en vecka eller två.

Det tål att sägas att det finns annat än bara strand på dessa platser - fantastiska undervattensupplevelser liksom landupplevelser - men dessa strandbilder är ljuvliga.


Om man hade äckligt mycket pengar, skulle man välja...

Maldiverna... eller...



Mauritius.... eller...



Seychellerna?

Iofs kunde jag isf lika gärna åka till Irland, Island eller Påskön. Eller Nepal.
...OM jag nu skulle åka nånstans, that is. :)

Dream on, folks!

En ny stjärna på min himmel


Väcktes upp ur soffkoman av telefonen. Efter att ha lagt på luren såg jag med ett kvarts getöga på London Live på TV2 utan att ha något ljud på. Jag blev lite fascinerad av en kille i dreads som direkt förde tankarna till bästaste M:s son under den tid han hade sådana. Jag skruvade upp ljudet och gillade det jag hörde.

Killen heter Newton Faulkner och låten jag hörde kan man se här!
Detta är dock inte den version han framförde på teve - där han stod ensam med sin gitarr, spelade och sjöng.

Hans hemsida finns till beskådande här. Hoppas ni gillar detta, så som jag gör.
Ibland har man tur och snubblar över trevliga saker sådär, bara.